Min söta roliga Petter.... Satte på den nya sadeln igår, eftersom han är lite vårtrött och jag inte vill ställa av honom (eftersom han har vilat typ hela vintern) så tänkte jag mig ett skrittpass. Vi skrittade iväg, planen var att vända hem efter en liten bit då vi inte tagit oss så långt med den nya sadeln, så när Petter stannade för att andas in vårluft och lyssna på fåglarna så bad jag honom vända. Men nej nej, det ville inte Petter, han vände tillbaka och fortsatte framåt. Ja, ingen var gladare än jag. Sen stannade han igen, och då tänkte jag att här vänder vi för såhär långt har vi inte kommit i den nya sadeln. Nej, nej sa Petter och fortsatte hela vägen fram och över bron. Så gissar att vi börjar vänja oss med sadeln.

På kvällen kollade jag på en dokumentär som handlade om Darth Vader, eller egentligen om mannen bakom masken, Star Wars-nördar vet ju att han bakom masken inte var han man fick se i Jedins återkomst. Fatta att dom bytte bort honom när det var dags att visa ansiktet.....inte var det hans röst heller (vilket han själv blev varse först på premiären). Mycket mer hände, rysningar och lite tårar. Den heter I am your father.