I fredags skulle jag ombesikta bilen. Den var ju inlämnad på verkstad innan så jag var ju säker på att det skulle gå bra. När det blev min tur (kör fram till port 4) körde jag fram och klev ur bilen. Killen som kom sa: " Nämen hej igen, har du haft det bra sedan sist?" Jo, sa jag, men hur kan han komma ihåg mig liksom? "Jag ska köra den en sväng, ska du med?" Ja, den frågan har jag aldrig fått förut, så jag hoppade in på passagerarsätet och hängde med på en sväng, och han pratade som om vi kände varandra. Ja, bilen gick igenom och då var det dags att betala då, så ut ur bilen och in till deras arbetsstation. Där satt en hel hop med killar (fikapaus?). "Hur gick det? Fick du någon faktura från det andra stället?", frågade en av dom. Så är det bra eller dåligt när dom på bilbesiktningen kommer ihåg en fast det var flera veckor sedan man var där sist?

Sen skulle jag till elgiganten för att köpa en ny telefon eftersom ingen hörde mig när jag ringer till folk, för att inte tala om FB och andra appar som vägrar fungera. Gick runt en sväng och kände mig grinigare och grinigare. Varför är telefonerna så dyra? Eller rättare sagt, varför uppgraderar dom telefonerna så ofta så att den telefonen  man har är oduglig efter ett år, vilket gör att du måste köpa en ny för ca 5000 kronor.Och varför blir telefonerna större och större, dom får ju inte plats i en ficka längre.... Jag har ingen lust att köpa en ny telefon varje år för den summan. Annat var det förr, då köpte man en telefon och den funkar då fortfarande, så jag köpte ingen telefon, för då ska jag straffa "någon" genom att inte köpa den eftersom jag är sur. Men vem drabbas av det egentligen. Bara jag, som inte kan prata med folk. Elgiganten bryr sig knappast om en person bojkottar dom.

såhär ser jag framtidens telefoner

  Man får dra den i en kärra efter sig....

Sen skulle jag till optikern. Hade någon timme på mig så jag tänkte äta lunch, något gott när man ändå var i stan liksom. Sushi? Thai? Nej, det skulle nog ta för lång tid och jag ville inte komma för sent till optikern. Men en macka på fiket då? Hittade inga mackor som såg tillräckligt goda ut, så jag fortsatte och nu började tiden bli knapp. Gick in på ett annat café och där hittade jag en macka som jag kunde tänka mig att äta, en äggmacka. Men vad fan....45 kronor för en enkel äggmacka? Aldrig i livet! Men nu var jag ju hungrig och hade 20 minuter på mig. Ja, ja, plockade på mig lite sallad på matvaruaffären, satte mig på en bänk utanför toaletterna och åt. Jättemysigt....

Sen insåg jag att jag ju måste ha en ny telefon.... så det var ju bara att åka tillbaka till elgiganten och bita i det sura äpplet.... Så kan det gå när jag känner mig grinig