Japp, fem månader.... Dom jobbigaste månaderna i mitt liv, men säkert också dom viktigaste på något sätt. För allt, framtiden för mig och för mina barn har hängt på hur jag har hanterat detta. Jag är väldigt glad över att jag gjorde som jag gjorde, att jag började packa och planera flytten så omgående. Jag tror, att om jag inte hade gjort det då, hade det blivit så mycket jobbigare, och just då var jag ju väldigt rastlös och orolig, bra att kunna använda det till något positivt. Jag tror att vi har landat lite i livet i lägenhet, men fem månader är inte lång tid och här har vi bara bott i lite mer än tre. Dom två första var värst, så mycket känslor, så mycket ångest, så mycket sorg och ilska. När jag ser tillbaka, fattar jag faktiskt inte hur jag klarade av det... på riktigt....men jag gjorde det....och jag tycker att jag lyckades rätt bra. Det betalar jag för nu, då jag mest ligger på sängen och är konstant trött och rätt virrig. Nu måste jag läka ihop. Julen närmar sig, och traditioner kommer ju att se lite annorlunda ut, så nu skapar vi nya sådana. Att tro att vi ska kunna göra som förut känns inte rätt, för det är inte som förut. Jag har också märkt att jag har blivit en sån som säger "Mikke brukade..... Mikke sa alltid....Mikke gjorde" Antar att man gör så för att hålla personens minne levande.

Så krama varandra och uppskatta varandra idag!

    Sisådär 17 år mellan bilderna