Vi har haft lite oflyt på våra uteritter....vi möter skogsmaskiner som väsnas och så är det någon med motorsåg som står och lurar i skogen. Sådana dagar har jag bara lust att be alla andra hålla sig undan (surt jag vet) så att vi kan får rida i lugn och ro. Igår blev turen väldigt kort på grund av skogsmaskinen. Resten av passet gjorde jag i ridhuset. Vilken tur att jag har ett ridhus att smita in i. Kallt var det också.

På kvällen var det bönans tur att bli riden i paddocken. Det var den lyckligaste stunden på mycket länge, började nästan gråta. Vi har ju kämpat länge, jag och bönan, och hon har ju stått utan ryttare i många år efter skada och rehabilitering. Sen fastnade vi ju lite eftersom jag aldrig hade någon medhjälpare. Men nu..... igår..... Alicia hoppade upp och jag gick som vanligt bredvid då bönan inte velat lämna min sida. Men igår var det helt ok att göra det, hon valde att det var dags. Och där stod jag i mitten och såg min fina duktiga häst och Alicia rida runt som stjärnor i skritt och trav.

      Måste bli bättre på att komma ihåg att ta med den BRA kameran.....