Uteritt efter helgens vila, då är ju Petter lite mer, när han vilat två dagar i rad. Inte het och på, men uppmärksam på allt. Hann knappt rida ut på vägen förrän vi mötte några rådjur. Han kände lukten av dom innan vi såg dom, och stod blickstilla med lyft huvud och bara inväntade det som kom. När dom kom skvatt han till en aning och sen var det lugnt. Han kändes avslappnad och vi kunde rida på lös tygel. Det är som ett meditationspass, man blir glad och kan inte tänka på något annat, det finns bara nu. Bönan fick tyvärr vila, då jag är helt urlakad och har väldigt ont i en fot, vilket resulterar i att jag inte kan gå utan att halta.