Igår hade Petter vilodag, och det var väl tur det när det både regnade och snöade om vartannat. Är superless på sånt skit nu. Nåja, paddocken är nog ridbar om någon vecka.

Jag var till frisören igår, min duktiga kusin på Salong Klipp Till (rekomenderar) och en sak är ju säker..... i

år kommer jag inte att köpa några påskfjädrar.

  Japp, jag gjorde slag i saken och blev en blåhårig tant. Supernöjd är jag, ser ut som ett helt hav i håret med olika nyanser. Det är lila i botten och sen skiftar det i turkost och lite grönt.

Nästa gång får det bli andra färger!!  

Alla tycker väl förmodligen att deras häst/hästar är vackrast i världen, och det gör jag med. Igår fick Petter inviga det nya huvudlaget och halsringen och oj oj så snygg han var i det. Det är verkligen hans färg, vilket jag i och för sig har vetat hela tiden. Hans första sadel var i den färgen, men sen när den inte passade har jag haft svårt att hitta en sadel i den färgen, men jag har kvar ridstövlar och benskydd i den nyansen så att vi matchar varandra. Vi checkade av skolskritt igår, han är så duktig men hans nya grej är verkligen följa takten från marken. Han är som en arbetsvillig hund, sneglar på mig och nästan så att han viftar på svansen också.

    Så stilig!

Bönan fick komma ut och smaka lite på gräset. Ser jättemycket fram mot att åka och träna i Ånge, men jag tänker vänta tills efter Gotlandsresan och återbesöket på kliniken, vill vara säker på att hon mår bra.

Alla tycker väl förmodligen att deras häst/hästar är vackrast i världen, och det gör jag med. Igår fick Petter inviga det nya huvudlaget och halsringen och oj oj så snygg han var i det. Det är verkligen hans färg, vilket jag i och för sig har vetat hela tiden. Hans första sadel var i den färgen, men sen när den inte passade har jag haft svårt att hitta en sadel i den färgen, men jag har kvar ridstövlar och benskydd i den nyansen så att vi matchar varandra. Vi checkade av skolskritt igår, han är så duktig men hans nya grej är verkligen följa takten från marken. Han är som en arbetsvillig hund, sneglar på mig och nästan så att han viftar på svansen också.

    Så stilig!

Bönan fick komma ut och smaka lite på gräset. Ser jättemycket fram mot att åka och träna i Ånge, men jag tänker vänta tills efter Gotlandsresan och återbesöket på kliniken, vill vara säker på att hon mår bra.

Igår red jag redan vid nio eftersom jag hade en massa ärenden i stan, skolmöten och such. Vi har tappat en del under vintern då jag knappt har ridit något. Igår checkade jag av lite. Började med trampet i stigbygeln, att han följer med åt det hållet jag trampar lite hårdare i stigbygeln (inga skänklingar). På första försöket gick det inte och då hjälpte jag till med tygeln, la den yttre mot halsen (som cowboysen gör), vi red på lång tygel. Andra gången satt det som en smäck utan tygelhjälp. Öppnorna på lång tygel är också lite trevande i dagsläget men det kommer, det är inte heller det bästa underlaget ju.

Glädjande nog såg jag att paddocken har börjat tina i kanterna.

I stan hämtade jag ut  halsringen som har blivit sydd runt om där jag bytte ut smycket. Jag hade tänkt vänta med att sätta på dom nya grejorna tills vinterpälsen var borta......men jag kan inte hålla mig. Jag sätter på dom nu, dom är så jävla snygga. Får se om det blir något kort....ni vet smutsig isbjörn.

 Igår gick Petter med nosen i backen och luktade på gruset som tinat fram på vägen, sen lyssnade vi på vårfåglarna och beundrade vår väg som såg ut som en helt annan väg jämfört med gången innan. Det händer så mycket på våren. Paddocken borde vara framme om några veckor. Vi har blivit riktigt samspelata i travuppgångarna från marken och tänk att vi hittade lite gräs också....

        haru nå gott?

Sen tog jag ut bönan på gången och då blev det lurvigt på golvet.

  Till middag gjorde jag hemgjord pasta, vilket ungarna vägrade, bäst att hålla sig till det man känner till lixom....

En häst i frihet rör och bär sig på ett sätt, när en ryttare sitter på förändras saker. Målet är ju att rida med så små hjälper som det bara är möjligt och det passar mig jättebra att kunna sitta och nörda sånt i skritt under vinterhalvåret. Det går alldeles utmärkt att göra i sakta skritt, börja med enhandfattning, stanna och ändra tempot med sätet till exempel, göra serpentinaktiga vändningar längs vägen med hjälp av trampet i stigbygeln är ett annat exempel. Då blir det så mycket lättare när man kommer till snabbare gångarter, om det redan sitter i ryggmärgen för både häst och ryttare.

Ryttarkroppen påverkar ju hästens balans rätt mycket, tänkte på tiden när barnen var små, när man  hade dom på axlarna och på ryggen, man känner direkt när dom tappar balansen och börjar luta sig (eller somna), det måste ju vara likadant för hästen. Om jag kan känna Petters puls genom sadeln så måste ju han kunna känna mina, om jag känner att han spänner sig och stelnar till måste det ju vara likadant för honom om jag gör det.

Ett annat experiment jag läste om någonstans: Ryttare i ett ridhus fick instruktionen att ett paraply skulle släppas ner från taket vid X och blev ombedda att rida där (en och en). Samtliga hästar blev spända vid X (även om något paraply inte kom) eftersom ryttarna spände sig inför det.

Han skulle ha blivit 72. Sist han åt pizza med oss och gubben hällde upp vinet så utbrast han (pappa) "Dricker ni Valpolicella till pizza?" Naturligtvis hade gubben tittat snett och köpt ett 100-kronorsvin medan han trodde det kostade typ 59 kronor. Så igår drack vi Valpolicella till pizzan, tände ett svart ljus och sjöng ekorrn satt i granen eftersom det var den sången pappa sjöng när någon fyllde år.