och rida, ridläger/ridkurs är ju inte något jag gjort så många gånger. Två gånger på ridläger som tonåring. Sen när jag precis hade köpt bönan och tänkte att jag borde rida den typen av häst innan eftersom jag inte hade gjort det. Så det borde bli sju år sedan.

Jag åkte till Fors gård utanför Stockholm, dom har Islandshästar och Lusitanos. Gården ägs av Ylva Hagander som var med och startade upp Lusitanosällskapet. Hon har en lyxridskola med välutbildade lusar, jag var där en vecka och det var två pass varje dag - jättekul! På träningarna växlade jag mellan två hästar, en trevlig herre som är mer känd som Pegasus i Globen och en yngre herre (som nu är 21 år) som gått Grand Prix. På den sistnämnda gjorde jag mina första travökningar som inte var av denna värld, han flög fram, även mina första byten. Det blev många första. På slutet av veckan fick jag sitta upp på avelshingsten för att känna på piaff och jag hade väl suttit där än idag om det inte var så att man behövde gå på toaletten ibland..... Alltså, så coolt. Jag höll inte ens i tyglarna, fötterna rakt ner och ingen skänkling alls. Jag gav hjälperna enbart med sätet och det kändes som.....jag vet inte riktigt....mäktigt!

Och nu ska jag snart åka iväg igen för att rida en annan häst och det ska bli så roligt, hoppas på att lära mig massor på Gotlands ridakademi.

Petter och bönan får klara sig med gubben, hoppas dom inte busar för mycket med honom....

Både Petter och jag faktiskt, vi undrar om kanadagässen måste skrika när dom flyger? Ramlar dom ner till marken om dom är tysta eller?

Igår red vi i alla fall. Petter höll sig cool och vi passerade fyra kanadagäss som spatserade precis bredvid vägkanten, en av dom hade en diskussion med en annan, som dock var sur och vägrade svara. Petter gav dom onda ögat men skrittade på. Av uppenbara skäl vände vi hem innan bron (den enda fläcken öppet vatten vilket betyder att alla sjöfåglar är där). Vi gjorde några öppnor i skritt, marken var väldigt hård där (skugga). Där det var sol travade vi lite, och sen var jag på ett strålande humör hela dagen.

Idag, inte så stålande, det har snöat hela natten och marken är vit.

Petter och jag skulle ju rida, det gick sådär. Ett gäng skränande (typ 20-30) sparvar satte stopp. Petter ville helst springa hem igen, det var ju hur otäckt som helst ju. Istället tog vi en promenad hand i hand, då är han mycket tryggare och har inga problem med att gå, i värsta fall kan han ju gömma sig bakom mig, eller byta sida och låta mig gå närmast det som verkar läskigt, sitter jag på känner han sig mer ensam.

Visst skulle jag kunna få honom att gå ändå, men då blir det på en spänd tittig Petter som inte är helt bekväm, och det vill jag inte. Ibland blir jag irriterad när han gör så, men varför egentligen. Han gör ju inget fel. Men jag har lättare att släppa det nuförtiden och då blir promenaden så mycket trevligare.  

Det skulle visa sig att det nästan var bra att dom där fågelkräken satte stopp för ridning, för när vi kom ner till bron..... Ja, isen ligger kvar men precis vid bron är det öppet, och var är alla sjöfåglar? Så klart dom är, var skulle dom annars vara. Precis när vi var på bron (varför blir det alltid så) bestämde sig en svan för att störtdyka över oss, dom låter rätt bra med dom där flaxande vingarna, kraschlanda i vattnet bredvid oss....och sen tog vattnet slut men svanen höll fortfarande på att plana ut och hade hög fart, så den var tvungen att springa på isen en bit, det lät också en hel del förutom att det såg ganska roligt ut. Ja, det tyckte inte Petter förstås, och efter den landningen var han lite bakskygg några hundra meter tills han insåg att den inte var efter oss.

Annars var dagen vikt till att plocka hundskit, kratta lite hö som blåst ur hagen och packa inför resan.

 var hovslagaren här och tog av vinterskorna. Petter fick sommarskor och bönan blev barfota. Hagen har tinat fram och leran har börjat krypa fram, vinterpälsen är inte borta ännu och kan hästar se mer bedrövliga ut än i just denna tid?

Det blåste ju rätt bra igår och bönan var jättebusig, vilket är rätt ovanligt, hon är en sansad dam, det brukar vara Petter som står för buset. Tyvärr hade jag ingen bra kamera så bilderna är kass men jag tycker att det var så kul att se henne riktigt glad och busig. Nu har jag inte ridit på några dagar igen (först regn och sen storm) men idag tänker jag göra ett försök.

                Den sista bilden är väldigt typisk för bönan, alla benen rakt ut, beredd att springa åt alla håll samtidigt.... Nu har hon bara två doser kvar av medicinen, återbesöket är inbokat och jag hoppas på det bästa.

Är ju ingen hemlighet att jag gillar katastroffilmer. Det kan vara zombies, eller extremväder eller på annat sätt påverka människans vara eller icke vara på jorden. Igår återvann vi en redan sedd film (så bra) som heter Day after tomorrow och den globala uppvärmningen är i focus. Vi har naturligtvis en professor (snygg), en smart tonåring (Jake Gyllenhal) och en vrång president. Ja, ja, vi har sett det förr men det gör inget för är det bra gjort så är det. Och faktum är ju, det finns väl inte någon som har missat att det har börjat...... Bara de senaste fem åren  har väderet ändrat sig. Det blåser mycket mer och mycket oftare. Vintrarna är inte längre vintrar utan isgata. Somrarna är lite varmare. Gubben hade läst något om en ny istid (inom tio år), har tyvärr ingen källkritik på det, men det var i alla fall det som hände i filmen. Om golfströmmen blir störd liksom, kan det hända grejor. Jag är ingen professor, men något är på gång i alla fall, men om det blir varmare eller en ny istid....inte vet jag. Idag blåser det kuling....igen.

För övrigt kunde man på vår lägda se den blåhövdade tantskrikan flaxa omkring, hon såg ut att han problem med flygningen (var nog för tung) och man undrar ju om hon är här för att häcka, eller bara skapa oreda....

Dottern och jag åkte iväg för att fira min mamma som fyllde 70. Hennes man fyller år samma dag. Hennes man gick i samma klass som min pappa. Min bror och hennes mans son gick i samma klass och fyller år samma dag.

    Det var en överraskningsfest för mamma visste inte att vi var där....hela 22 personer.

Sen var det spa

  Efter några timmar i relaxavdelningen var man rätt spak. Vi hann att ligga raklånga några timmar innan middagen.

    Var dock i säng redan vid tio på kvällen, kvällstrött som man är.

På morgonen var det tårtkalas.

    Jag har en diet-app som jag fyller i varje dag för att hålla koll på hur mycket jag äter, och med dom senaste dagarna kan jag konstatera att jag ätit för en vecka på några dagar. Måste komma igång med promenaderna för usch vad jag har ätit i flera dagar nu.

Nu har jag börjat inse att jag snart kommer att vara på Gotland, så plaeringen är i full gång. Med planering menar jag peppa min gubbe inför uppgiften som hästvakt, något som inträffar kanske vartannat år eller så. Jätteångest har jag inför att lämna mina hästbebisar. Inte för att han brukar missköta sig eller något, verkligen inte, men för att....jag vet inte, det är jobbigt. När jag var i Thailand fick jag ett mess där det stod "Vad är det för fel när hästen vill lägga sig hela tiden?" Så han är ju  uppmmärksam på konstigheter i alla fall, jag hoppas dock att alla håller sig friska dom dagarna jag är borta.

Jag har skrivit listor och gjort kartor.

Det är så mycket hår som ska bort nu, det verkar inte finnas något slut liksom.

Hittade igen ett par skor jag köpte i Dublin för sådär 25 år sedan, det var hög tid att gå in dom nu....den som spar han har liksom....

  I morgon kommer jag inte att blogga, då jag förmodligen ska på fest ikväll, också något som inträffar sällan. Tror nog att det är första festen på nästan tio år......är det möjligt eller är jag bara glömsk? Ja, ja, imorgon tar jag sovmorgon och gubben genrepar i stallet.

 Jag tycker det är jättejobbigt att sälja häst, men jag har gjort det tre gånger för att det på olika sätt varit nödvändigt, men kul är det inte. Man undrar hur dom har det och var dom har hamnat. Jag försöker hålla koll genom att googla deras namn någon gång om året. En av dom är ju tävlingsponny nu så han är lätt att hitta. En annan är på ridskola i Stockholmstrakten och jag har varit i kontakt med verksamhetschefen där och det verkar vara en bra ridskola med stora hagar och hästar i flock. Den tredje tappade jag bort för många år sedan. När barnen var små och jag köpte min första ponny köpte jag också en shettis som sällskap åt min ponny men också för barnen. En svart femårig fröken blev det, vi kallade henne Lilling.

Men sen var ju inte barnen så intresserade av hästar , det var mest en grannflicka (och släkting) som kom och pysslade red/körde henne.

Här om dagen fick jag veta att den grannflickan (nu vuxen) av en slump hittade Lilling på annons och när hon insåg att det verkligen var samma ponny, köpte hon henne. Så nu står Lilling några kilometer ifrån där hon stod hos oss som femåring.

Måste dit och hälsa på!