Red ut på Petter igår, i regn och blåst. Jättefin var han och bjöd på väldigt fin avslappnad trav...och den där väldigt långsamma också...lycka. Han tycker ju att det är så väldigt kul att gå in i ridhuset, så kul att jag har börjat tycka att det inte är kul. Så nu är planen att gå in dit varje dag en sväng, så att det inte hinner bli spännande mellan gångerna. Får se hur det går.

Paketet kom med bönans grejer, jättefina! Hon fick gå in i ridhuset och springa runt lite medan två andra hästar hade lite hoppträning. Det var väldigt spännande, och hon var i luften rätt mycket och såg mycket glad ut. Av den anledningen blev det ingen uppsittning igår. Förutsättningarna måste vara rätt, och igår låg hennes focus på dom andra hästarna. Gulliga rara häst, har aldrig sett henne så glad tidigare, hon uppskattar verkligen att det händer saker omkring henne, var ju lite nervös att det skulle göra henne stressad istället.

Har ju haft ångest över bönans kolik länge nu, och känner att jag måste bryta det på något sätt. Men hur? Jag tycker att jag gör allt man kan göra och ger dom tillskott man kan ge. Efter sista anfallet skickade jag in lite manprover till Homeopathuset så att dom kunde göra en mananalys. Igår ringde dom. Han började med att säga att det ser riktigt bra ut, att jag har en välmående frisk häst, men.......hon dricker för litet. Japp! Så är det och det är där problemet ligger. Så nu ska jag pröva ett tillskott som heter Renefor som hjälper njurarna, ska även ta bort saltet i tre månader. Håller alla tummar jag har för att detta ska göra susen, att hon kan få må bra sen.

Uteritt igår igen. I en av uppförsbackarna hörde vi plötsligt en motorsåg gå igång, den var nära. Något träd vill man ju inte gärna ha i huvudet, så vi vände. OMG! Har man en sån häst som Petter så får man vara beredd på konsekvenserna av ett sådant agerande. Hör han något (en motorsåg till exempel) och matte vänder.....ja då har man bekräftat för honom att det är något livsfarligt därborta och då kan det gå undan. Nu för tiden lyssnar han rätt bra ändå, så kort trav men väldgt på, till skillnad från när han var yngre då det blev allt möjligt och väldigt fort. SötPetter som räddar oss från faror. Han var rätt nöjd när vi kom hem.

Bönan fick gå in i ridhuset och träna på att följa mig, att bogarna följer mig rättare sagt, hade inspirationstittat på Youtube och alltid får man något tips. Hon följer mig rätt bra så länge jag inte går för långt bort (det där med positionen igen). Ja, ja.

Har gått ner lite till i vikt.... så här lite har jag inte vägt sedan jag var 40, och senaste veckan har jag ätit fikabröd jag vet inte hur många gånger så någon bantning är det inte tal om.

Min prinsesshäst ska få tidiga julklappar....om säljaren är ärlig och skickar det förståss, det hoppas jag.

  Fatta vad fin hon kommer att bli. Tyvärr är det så att hon behöver svanskappa, helt omöjlig rygg (och mage) har hon.... Det är träns, svanskappa och en brösta. Och ett bra pris...

En hal ishinna på marken och lite blåst....men ut red vi. Tog det väldigt försiktigt i början även fast han är broddad, det är ju lite otäckt med blankis. Han var väldigt fin och lyhörd, lugn avslappnad trav på lång tygel. Sista tiden har han haft väldigt bråttom och legat på, men igår var han med mig hela passet och jag var väldigt nöjd med det. Jag vill ju ha en avlappnad häst. Men Petter är Petter och jag älskar honom på vilket humör han än är, igår lite mer haha. Många tror att han är en Nordsvensk travare, det är han inte. Jag har till och med haft en veterinär som letat frysmärkning på honom.... Men han är en väldigt välstammad Welsh Cob. Inte för att det spelar någon som helst roll vilken ras han är, han är min Petter bara.

Bönan fick träna lite skolor i ridhuset, sen kom det in en annan häst i ridhuset och så var focuset borta, så det måste vi träna på..... att andra hästar är i närheten.

Helgerna är lugna, ingen ridning i dagsläget, då det är lite svårt att få till och så är det ju så att jag behöver vila fortfarande.... Man kan säga att all tid jag inte är i stallet tillbringar jag i sängen. Inte sovandes, men liggandes. Ja, ibland slumrar jag till men inte länge. Realistiskt sett borde det ta flera månader innan jag har vilat ikapp och då får det väl vara så. Jag är rätt bra på att ta dagen som den kommer. När jag tänker tillbaka känns det fortfarande overkligt och konstigt...

Igår var det bedrövligt väder. Ishalka på morgonen och regn hela dagen. Blä-väder liksom, men idag ska det vara fint enligt prognosen så hoppas den stämmer.

Igår var det ju dagen då man minns sina kära på andra sidan lite extra, vi tände ljus och såg en favoritfilm.

Idag ska det visst regna/snöa hela dagen, så jag tänker mig sängläge och kanske att jag orkar ta fram dammsugaren också.

Igår var det uteritt igen. Petter var lite piggare än dagen innan och busade till det lite. Vi checkade av trampet i stigbygeln och gjorde en tjusig zigzag, det känns rätt coolt att göra något väldigt litet och svar på det. Faktiskt fick jag den där långsamma traven igen, det går väldigt lååångsamt men ändå känner man att han rör sig mer än i vanlig trav, eller så är det för att man känner det tydligare. Samma sak med skolskritten, men den behöver vi träna på lite mer. På vägen hem är den jättebra (precis innan jag ska hoppa av) eftersom det är rutin att jag hoppar av en bit innan och det vet han och väntar bara in min förhållning i sitsen.

Bönan fick gå in i ridhuset, vi checkade av skolorna, behöver träna mer på öppnan åt höger, annars klockrent. Vi gjorde också travuppgångar flera gånger. Superstjärna! (Petter är också superduktig på det...... från marken)

Tyvärr bara gamla bilder.... måste be någon fota...

Låg mesta delen av dagen, men åkte till stallet en sväng för att rida. Jag kan ju vara lite rolig på det viset. Vissa dagar är jag "Nä, jag rider nog inte i ridhuset idag, han är för pigg", och andra dagar "Ja, ja han har stått en vecka och det blåser, men jag rider ut ändå". Petter är ju coolare ute än inne, och han skötte sig finfint, lite spänd när det blåste som värst bara. För alla med häst vet ju att om det blåser mer än 3 sekundmeter så är det storm. Så det så! Mest skritt men lite trav för att checka av. På slutet bjöd han på den där jättekorta traven på eget bevåg, den som vi tränar från marken men som jag väldigt sällan får till uppsuttet. Igår så! Duktiga Petter, och tänk så mycket han och bönan gör för min själs välmående. Hade jag inte haft dom så hade allt gått åt helvete!

Sen bönan då. Vi var ute i paddocken och dom (Alicia och bönan) låg på en volt runt mig och det blev till och med lite trav. Dom är så duktiga, bönan imponerar verkligen. Hon lyssnade på framåtdrivande och på stopp, vilket är mycket lättare. Vi använder inte skänkel alls, utan kör med smackningar och spända lårmuskler när hon ska fram. Duktig duktig!