Igår red jag ut med ett annat ekipage än det vanliga. Gjorde iordning Petter som vanligt och hoppade upp, gick åt sidan så att den andra ryttaren skulle kunna hoppa upp, och bad Petter gå. Men nähäru, vem är det där? Det där är inte vårt vanliga sällskap! Petter tänkte inte gå först, för han ville kolla in den "nya" hästen ordentligt. Så vi gick bakom då, så han fick titta ordentligt. Fint pass i övrigt, lugnt och fint.

Bönan blev riden i ridhuset, lite sprattel innan Alicia hoppade upp. Kan säga att bönan är väldigt akrobatisk och rörlig haha. När Alicia hade satt sig upp skötte hon sig dock ypperligt. Duktig duktig. Blir nog bra det här.

Nu har vintern kommit, inatt har det snöat rätt mycket. Vi red ut igår igen. Tränade lite på trampet i stigbygeln, typ två steg åt höger, byt sida, två steg åt vänster. Han är så duktig. Lite skolskritt, inte någon favorit då han helst vill fram fram fram, men han lyssnar och försöker. Lugn fin trav och den där långsamma. När vi rider den långsamma traven måste han ha huvudet långt i dagsläget annars blir det för jobbigt. Efter ridturen gick jag in i ridhuset för att rida några varv (miljöträning). Tyvärr buskörs det på vägen vi rider. En fyrhjuling förra veckan. Igår såg vi bilspår som sladdat omkring på vägen. Tänk att man ska behöva riskera livet när man rider på en grusväg skyltad med varningstriangel med hästmärke.....

Och fredag är det också, så trevlig helg!

Red ut igår igen, i nyfallen snö och -6 grader, det var perfekt. Petter var jättefin och så fick jag äran att rida med en viking, min ridkompis har så coola kläder. Man kan ju vara hur trött som helst, och stressad, och inte ha lust och känna att fan jag skiter i det. Men när man är där, bredvid sin häst (eller på), så rinner det av och man är lycklig och väldigt nöjd. När jag rider eller tränar från marken försöker jag vara noga med att inte göra det för svårt, man ska lyckas med det man gör så att man kan fortsätta känna sig glad och nöjd. Det gäller både häst och mig. Skitpass kan man självklart ha, men då är det pga saker utifrån, inte från mina krav, dom smyger jag på...

På kvällen red Alicia bönan ute i paddocken, det bekommer henne inte alls längre att ha ryttare på ryggen, så duktig. På fredag skippar vi longerlinan.... Min vackra rara häst, syns kärleken?

Hovslagare i går. Bönan är ju den som brukar sprattla lite med bakbenen, men sedan vi kom på att hon älskar att bli kliad mellan spenarna så står hon still. Petter däremot..... motarbetar lite då han tycker det är jobbigt att stå still. Hovslagaren hotade med att lacka hovarna med glitter som straff, men det slapp han. Hur skulle det se ut? En bärsärk med glitter på fötterna?

Någon ridning hanns inte med igår av olika skäl, sov middag i tre timmar istället.

Idag fyller lillebror 50 år, STORT grattis till dig!

Igår var en flängdag, åkte fram och tillbaka, stressad. Hatar att känna mig stressad i stallet men så blir det när jag har en tid att passa. Hann rida ett kort pass i alla fall, och Petter var lugn och fin, nyfallen snö låg på vägen och allt var lugnt. Slängde i mig en muffin till lunch innan det var dags att åka vidare till stan för ett besök hos optikern, köpte sushi till middag, vidare  hemåt. Slängde i mig maten innan det var dags att åka iväg och ta in mina guldklimpar.

Sen var det sängläge resten av kvällen och natten. Idag kommer hovis så det blir ingen lugn dag i dag heller, men imorgon kanske....

Det var ju Fars Dag igår, vi åkte till gården och gick upp i skogen, spelade Bajenlåten och fick lite regnsnö i ansiktet.

Fikade på höskullen

Och innan det red Alicia bönan i ridhuset, hon fortsätter att sköta sig kalas,  (både bönan och Alicia) och det nya tränset satt som en smäck, behövde inte ändra inställning någonstans.

Jag fick ju indikationer på vem det skulle kunna ha varit som körde fyrhjulingen i fredags, så jag ringde upp honom igår. Efter en kort stunds pratande stod det klart att det inte var han, dessutom en mycket trevlig ung man, som verkligen ville att jag skulle veta att det inte var han, och ville komma och visa upp sig och sin fyrhjuling på Ridskolan. Det är hedersvärt! Och direkt när han kom såg jag ju att det inte var han. Fyrhjulingen var inte samma och kroppstypen var inte samma, så nu måste jag hitta rätt person. Inte för att jag vill anmäla någon eller vara otrevlig och dum, utan för att jag vill informera om hur man möter hästar längs en väg, det känns viktigt.

Idag är det Fars Dag, jag saknar två pappor och tänker lite extra på dom idag.

Min pappa

och mina barns pappa, min make

Annars är jag väldigt glad att Moa galopperar på Petter, igår var han väldigt glad i hatten men galoppen var to die for, i uppförsbacke och självbärig....men han orkade bara en väldigt kort stund så passen blir då också korta för att poängen är ju att stärka honom, inte köra slut på honom.

Uteritten förvandlades till en nära döden upplevelse. En bit in på vägen började det låta av någon slags maskin, trodde först det var den där motorsågen igen. Petter stannade och lyssnade flera gånger, backade någon gång och tyckte det var obehagligt men gick ändå när jag bad honom. Sen inser jag (på ljudet som eskalerar) att något kommer mot oss, och det snabbt. Står kvar mitt i vägen, var ska jag annars ta vägen liksom? Vägen är väldigt smal och dikena är djupa så att gå av vägen är inte något alternativ. Fanns möjligheten skulle jag gärna göra det, tro mig. Så där stod jag då mitt i vägen och undrar vad som ska komma ur kurvan....en fyrhjuling i full spruta, och det låter som den är trimmad. Jag gör stopptecknet. Stannar den? Nej, nej..... Man kan ju liksom inte göra något annat än att stå kvar, jag kan ju inte gå någon annanstans. När han är tjugo meter ifrån oss (och fortfarande inte har saktat ner) slänger sig Petter och börjar springa hemåt med några bocksprång på det. Lyckas stanna och vända. Adrenalinet pumpar och jag tänker att jag också ska dö i en fyrhjulingsolycka i ett djupt dike... Släpper ena tygeln och ger föraren en arg knuten näve.Först då stänger han av fordonet. Gör ett tappert försök att rida förbi och fortsätta ridturen....men nej, nej, Petter tänkte absolut inte gå förbi den där saken. Nu är det ju långt ifrån första gången vi möter en fyrhjuling och Petter har normalt inga problem med det OM föraren kör ansvarsfullt och tar hänsyn. Så hemåt hade jag en stressad häst som hoppade jämfota emellanåt, jag som var stressad och superförbannad, och jävligt rädd för vad som kunde ha hänt. Tänk om Petter hade väntat med att slänga sig tills den var jämse oss?

Om du möter en häst på vägen.....var uppmärksam på ryttaren, denne känner sin häst och kommer att visa med tecken om den vill att du ska sakta ner, stanna eller till och med stänga av fordonet. Hästar är flyktdjur och kommer att fly om dom blir rädda och upplever sig vara i fara. Detta kan bli farligt. Farligt för dig, för mig, för hästen, för andra som är i närheten. Hästen kan slänga sig på dig och ditt fordon, du kan dö. Hästen kan slänga sig och jag kan ramla av och dö, hästen kan dö. Hästen kan springa över andra som är i närheten, dom kan också dö.

Bönan fick gå en skogspromenad, sen så var jag helt färdig.