Igår vad det dags igen....för Alicia att sitta på bönan. Hon är fortsatt cool men väldigt pigg för att vara bönan, hon verkar tycka att det är väldigt kul med all uppmärksamhet och verkar nöjd. Öronen framåt mest hela tiden. Äntligen är vi på gång liksom. För er som inte vet... hon är inriden för många år sedan, men har varit skadad efter en olycka i hagen, är rehabiliterad och "åkt på" sporadiskt men eftersom jag inte har haft någon riktig hjälp har det stannat där. Börjar nu om från början som om hon vore en unghäst eftersom hon är känslig och eftersom det är så länge sedan hon reds på "riktigt". Babysteps helt enkelt.

Igår red jag Petter i ridhuset, han har coolat ner sig lite därinne och kändes avslappnad den större delen av passet. Vi tränade halt för sätet och travuppgångar. Travuppgångar har vi inte kunnat göra i ridhuset tidigare då han har varit för taggad och ofocuserad. Men igår så. Det blev ett kort pass då han var så duktig och lyhörd. Prins Petter!

Bönan fick en långpromenad ute i solskenet. Hennes normalläge är ju väldigt cool och lugn, men hon har väldigt lätt att komma upp i energi när det händer något. Från noll till 100 på en sekund. Som en sportbil. Har väl med rasen att göra (PRE/lusitano). På hemvägen kom två bilar bakifrån och dom såg hon ju inte, energin höjdes och hon började trampa på stället. Vände så att hon kunde se dom. Supercool. Började gå hemåt igen. Tramp. Tokfia.

Solen sken igår också, med Petter tränade jag längs vägen. Bortåt checkade jag av trampet i stigbygeln (så duktig), diagonalslutor och lite skolskritt. Hemåt gjorde vi dom där enligt Petter jobbiga travuppgångarna. Varför ska man stanna när man fått upp farten liksom? Men han var riktigt duktig igår och gjorde dom med mindre hjälper än tidigare.

Sen bönan då..... Alicia satt upp igår och skrittade ett varv runt i paddocken medan solen sken på dom. Bönan uppförde sig exemplariskt och till och med travade några steg på eget bevåg. Duktig duktig!

Sen fick jag räkningen från koliktillfället.... över 6000 kronor.... Blä

Red ut igen igår, solen sken och det blåste rätt bra....så mysigt. På bortvägen tränade vi lite på skolskritt, det var ett tag sedan vi gjorde det, han svarade jättefint på det. Jag bara njöt, det känns viktigt, att njuta av det vardagliga, det lilla. Man har ju stora planer och mål, men man måste kunna njuta av alla små steg som leder dit också. Jag är lycklig varje gång han lyssnar på sätet, och vi tränar hela tiden på att det ska bli bättre, att han ska lyssna på det när han är taggad också. Det gör han inte riktigt i dagsläget.

På hemvägen hoppar jag alltid av en bit innan stallet, finns det gräs får han äta, nu tycker han inte att gräset duger så då vill han träna lite den sista biten (morot). Nu får vi till en riktigt kort trav när jag är på marken, det är lite roligt, för det är mycket svårare när jag rider, men går jag bredvid så anpassar han sig efter min takt.

Igår var equiterapeuten ut och gick igenom hästarna, dom är fortsatt fina i kroppen. Det var skönt att höra, och det känns bra att checka dom regelbundet för även om man rider förståndigt så händer det saker i hagen som man kanske helt missar (som med bönan).

Sen när det lite senare på eftermiddagen var dags för ridning (rider nästan jämt på förmiddagen men igår ville jag att dom skulle få vila lite efter behandlingen) regnade det rätt bra, måste säga att det kändes väldigt lyxigt att gå in i ridhuset då. Har bara ridit där inne tre gånger (med igår) sedan vi flyttade dit, spar lite på det då jag gissar att vi kommer vara där lite mer i vinter..... och så är jag ju väldigt förtjust i uteritter. Petter var duktig och kändes mjuk men väldigt på och väldigt stark, gissar att det ger sig ju mer vi är där inne.

Bönan fick också träna inne i ridhuset, en vacker dag ska vi kunna longera, fick till ett bra varv i alla fall.

Oj vad det blåste igår, löven for hit och dit och ibland rakt upp, men en uteritt blev det. Petter hade stått över helgen men han brukar inte ha något emot att det blåser och det hade  han inte igår heller. Han känns fin, och idag kommer equiterapeuten och checkar av. Har fått lite nackspärr.....skulle också behöva lite check.

Bönan fortsatte må bra igår, så henne jobbade jag lite i ridhuset, försökte träna på longering men där får vi underkänt. Jag får henne inte att gå ifrån mig, och kommer in från volten mot mig. Men igår hade jag bättre koll på grejorna i alla fall. Öva öva.

Såg en film på FB om en tjej som tränade sin häst att göra piaff med morotsbelöning (från marken) så det har vi börjat lite med.... igår travade han riktigt sakta/kort, men någon piaff är det långt ifrån... men så länge vi har kul så kvittar det.

Bönan fortsatte att må bra igår, hoppas hoppas.... Alltid förstoppning när hon får kolik, och det går ju inte över av sig själv utan måste behandlas. Snöblandat regn kom det igår kväll....snart är det vinter. Får se fram emot att slippa skotta, sanda, rida på isgata (har ju tillgåg till ridhus nu). Minns sist hon hade kolik när vi skulle ut och vandra i mörkret på blankis mitt i natten. Den här gången gick vi i ridhuset när det hade blivit mörkt, lite lättsammare. Sen var det ju lite varmare i det här stallet, att sitta på vakt. En aning längre bit att ta sig till, men bekvämare när man väl var där. Idag ska det tydligen blåsa en del.... Sen står en stadsresa på schemat. Prövade att göra Libanesisk kyckling igår, smakade lite som pepparkaka haha

Ja, nu är man rätt mör.....igen. Efter att ha suttit, stått och gått utanför bönans box, eller bredvid henne tio timmar i två dagar är man det, mör alltså. Men hon mår bättre, eller gjorde igår ialla fall....man törs ju inte riktigt slappna av. Hon var pigg och rätt glad igår, sällskapsjuk och hungrig. Petter fick stå åt sidan och finna sig i att inte vara i focus, det är som att han vet att hon inte mår/mådde bra. Hade tänkt rida Petter igår mellan promenaderna, men orken fanns inte.

Hon är så vacker, på båda bilderna har hon stannat på samma ställe, nämligen det stället i paddocken som är närmast Petters hage. Stort tack igen till Alicia som tog över på eftermiddagen så att jag kunde åka hem och lägga mig.