Tänkte vara duktig igår och planera ridningen efter väderprognosen. Det skulle storma igår igen, men det skulle se bra ut fram till tiotiden enligt prognosen så jag planerade efter det. Före nio satt jag på Petter. Underlaget var bedrövligt trots brodd, men Petter verkade glad och traskade på med friska steg. Det hade börjat blåsa lite men det var inget som störde men sen kom traktorn då och den störde. Normalt sett kan vi möta traktorer (det inträffar inte så jätteofta) om föraren är vänlig och stannar tills vi är förbi, men nu när vi inte är igång ordentligt finns det så mycket överskottsenergi som bubblar över. Petter stannade, jag gestikulerade åt traktorföraren att stanna, vilket han gjorde. Men nä Petter stod still spänd och jag var nästan beredd på att han skulle slänga sig och springa hemåt. Traktorföraren tog skogsvägen istället så att han inte behövde passera oss (tack för det) men Petter var störd, dock guldstjärna eftersom han stod still och tittade istället för att fly. Han kunde till och med skritta tjugo steg hemåt innan vi travade lite. Bra planerat där! Jag skrattade hela vägen hem. Dels för att han skötte sig ypperligt trots att det kröp i skinnet på honom och dels för att jag hade planerat så "bra". Ja, ja, påt igen idag.

Sen kom brorsan och hans fru med mango direkt från Thailand, men såååå god. Går inte att jämföra mango köpt i Sverige, den smakar ingenting om man nu måste jämföra.

Känner mig rätt glad ändå, Petter och jag är på gång i alla fall och jag rider i den nya sadeln. Bönan mår bra (även om det är djävulskt svårt att få i henne medicinen) och våren är på ingång.