Igår kunde Petter och jag börja jobba lite mer, innan har det ju mest varit "igångsättning" och det är det ju till viss del fortfarande men nu kunde vi känna lite på skolor och travuppgångar så jag var bubblande glad efter passet. Det blev ju mest skritt pga det eländiga underlaget. Slasksnön hade fryst och det var både halt och knögligt. Fick testa greppet i nya sadeln också då Petter slängde sig från ena sidan vägen till den andra när det rasade snö i ett dike. Bra grepp i sadeln må jag säga.

Bönan är ju en kul tjej, väldigt ladylike och gör allt med grace  (men även fina damer som blir rädda för spindlar skriker och hoppar till) och värdighet, aldrig att hon skulle rulla sig i en lerpöl till exempel. Hon gillar verkligen inte medicinen och undviker mig utifall. Vore det något annat än medicin skulle jag lägga ner, men den måste hon ta. I början tog jag henne i boxen helt normalt, men sen började hon stå med rumpan emot mig och från den vinkeln vill man ju inte gå in (även fina damer försvarar sig om de blir överfallna), så då började jag lämna boxdörren öppen så att hon skulle bli nyfiken och gå ut så jag kunde ta henne där. Hon genomskådar en snabbt och det fungerade bara två gånger, så då tänkte jag att jag tar emot henne i boxen när hon kommer in från hagen så min gubbe fick öppna grinden till hagen medan jag stod i hennes box och väntade med medicinen. Ja, det fungerade också bara två gånger för nu vill hon inte komma in..... Igår när grinden öppnades så kom hon inte ut (hon hade fått medicinen efter att jag red Petter men det hade hon glömt) så jag stod ju inte och lurpassade med medicin då. Hon rörde sig inte förrän jag låtsades att jag skulle tömma skottkärran och gick iväg så att hon skulle kunna smita emellan, vilket hon gjorde med snabba steg. Så idag.... vi får se, och det är två veckor kvar.....