Igår sjöng isen, har ni hört isen sjunga? Jag tycker det är så häftigt, om man blundar kan man lätt föreställa sig att man är i rymden, det är ett utomjordiskt läte. Petter gillade inte det ljudet. Vi var precis på bron när det började och Petter kunde inte avgöra var ljudet kom ifrån, var lite orolig att han skulle slänga sig över broräcket men jag hade inga probem med att hålla mig lugn (prata med honom och smeka honom på halsen och länga ut tyglarna) eftersom jag ju visste att det inte var något att vara rädd för, inget som skulle jaga oss eller överfalla oss. Det gick bra i alla fall, ökad puls och lite stepp men sen var det bra.

Ni kanske tycker att Petter verkar jobbig och blir rädd för allt möjligt, det tycker inte jag, men han är en vaken häst som vill ha koll, han har mycket energi och mycket överlevnad i sig. Det ser jag som positivt, det som kan vara svårt är att hantera mig egen reaktion så att jag inte gör honom mer "på", man får liksom andas ut och slappna av för att visa att det inte är något farligt. Hästar har ju överlevt i alla år genom att reagera just så. Är det något som är farligt eller kan bli farligt då flyr dom, men samtidigt är hästar nyfikna och stannar gärna för att se om det var något att vara rädd för (om det inte är uppbenbart farligt förståss för då är dom long gone.

Läste en gång om en grupp ryttare i ett ridhus som red runt i lugn och ro när snön rasade från taket, alla hästar utom en skvätte till vid takraset. Och den hästen som inte skvätte till.....hans ryttare var döv.....