Idag är det en månad sedan Polisen knackade på och berättade att dom hade väldigt tråkiga nyheter, att Mikke var död. Sommarens vackraste månad har gått obemärkt förbi, även om jag har skymtat blommande blommor och tutande tranor. Livet hänger på en tråd. Jag lever i en twilight zone, allt kan hända och ingenting är konstigt och ibland tror jag att jag har inbillat mig allt.

Igår var två av mina fastrar här, dom bjöd på fika och middag, det var väldigt uppskattat, dessutom har vi mat för flera dagar nu. Jag har börjat packa ner det sista rummet, sen är det bara sånt vi använder varje dag som är kvar. Framtiden närmar sig....