Är att gå runt på WE-banan jag har byggt upp, får se hur läskig den är, vi har hela sommaren på oss. Igår blåste det massor och Petter var spänd och tyckte ladugårdsdörren var otäck när den slog och gnisslade i vinden, vi red ut. Känner att jag skulle behöva en annan sadel när vi rider ut och tempot är lite högre, tycker den akademiska sadeln är jättesvår att rida i när det går fortare.

  Min fålla

Bönan fick på sig sadel, klängde lite i den och sen fick hon äta gräs en stund innan vi tränade vidare. Duktig tjej!

På kvällen såg vi på Twin Peaks, nya avsnitt 25 år senare.....kommer inte att fortsätta titta. Jättebesviken, det känns som man är i en hashpsykos eller nått när man tittar....

Vi åt hela dagen igår, gick förmodligen upp flera kilon.... men ibland får det vara värt det. Gubben fyllde 54 och igår var det 22 år sedan vi förlovade oss. Det har ju inte alltid varit en dans på rosor men jag skulle säga att vi hör ihop. Jag har ju berättat om den förra smörgåstårtan jag gjorde, som ingen ville äta..... och gubben var ju inte hemma när jag gjorde den som vi åt igår. Skickade det här kortet.

  Sen gjorde jag resten, utan anjovis, och det var den godaste smörgåstårta jag ätit, och han med, så aldrig att jag köper smörgåstårta igen. Vill bara säga att den tårtan dom inte åt av, också var den godaste jag ätit.

  När man gör sin egen, väljer man ju bara sånt man gillar så det är klart att det blir bättre än om någon annan gjort den, med smaker som ska passa alla. Mer gottis blev det, för jag hade gjort en cheescake också.

  Har drömt om Petter inatt, vi skulle flytta till stan och jag hade sån ångest över dom små hagarna.....

Igår var vi i paddocken, dottern var med och fotade. Våren har kommit igång på riktigt nu, löven börjar spricka ut, insekterna har kommit, och svalorna bygger bon på höloftet. De första varven i paddocken går åt till att scanna av omgivningen.

Sedan jobbade vi med vårt (mitt) problem, böjning åt vänster, fast vi gjorde det ju också åt höger såklart, men åt vänster är det svårt. Vi rider ju alltid ut på vinterhalvåret och längs vägen är det svårt att göra volter, även om vi gör serpentiner längs vägen. I paddocken är det dock svårare så det var jättenyttigt, måste få in känslan i kroppen, och komma ihåg den känslan till nästa gång. På slutet fick jag till det jättebra, så då slutade vi.

Under dagen räddade jag inte mindre än två svalor som hade hamnat i för trånga utrymmen som dom inte kunde ta sig ur på egen hand, lyfte upp dom helt enkelt och lät dom flyga iväg. Det kändes fint. Mindre fint var det att se fjädrar efter en kattmåltid några timmar senare, men katter är katter.

Snart har jag byggt klart den där fållan. När jag inte använder WE-grejerna har jag tänkt att dela av nedre delen av ridbanan med materialet till fållan och ställa tunnor, bron och de andra bakom staketet. Så här ser fållan ut

    Har gjort den i sektioner för att den ska bli lätt att bära, så kan man ju forma den hur man vill, i en volt, eller rakt som ett dressyrstaket.

I morgon fyller gubben år, så idag ska jag försöka mig på en smörgåstårta. Hur svårt kan det vara liksom, men sist jag gjorde en smörgåstårta fick jag äta upp allt själv eftersom resten av familjen vägrade äta av den. Ingen aning om varför för jag tyckte den var väldigt god.

Här är dom....banditerna!

  Dom är ca tio stycken som typ jämt är vid vägkanten och när man är jämse dom, ja då måste dom flyga iväg och väsnas. Tranorna är ju mycket större men dom är inte alls lika farliga för dom är som mer världsvana och framförallt tysta. Trevlig  helg!

...att man är lite till åren....

....när dottern påpekar att där finns en toalett mamma, borde du inte passa på....

...när man passerar ett hus som rasat ihop av ålderdom och kan säga "där har jag varit på fest"

   ser ni huset?

Petter var lite "off" igår,ville inte komma ur boxen först men efter mutor kom han, förstod dock att han inte riktigt hade någon lust. När jag ställde upp honom insåg jag varför. Han bajsade på gången, vilket betyder att han trodde att vi skulle ut och åka igen. Då kändes det skönt att kunna erbjuda en uteritt på lång tygel med äta gräs längs vägkanten efteråt. Vi har åkt iväg två gånger på tre dagar och den sista turen gick ju till tandläkaren, vilket inte är någons favorit gissar jag, även om det måste göras.

Bönan fick på sig sadeln för första gången sedan i höstas tror jag det var. Inga konstigheter. Vi travade lite och sen fick hon bara gå med den på och äta gräs.

Igår var det dags för Petter tur till tandläkaren. Vi åker ju dit två gånger varje år eftersom han saknar en tand, vilket betyder att att tanden den skulle slipas mot måste slipas ner på annat sätt - av tandläkaren. Petter vet precis vad som gäller när vi åker dit, ingen favoritsyssla men han krånglar aldrig, han är ju dessutom rädd för sprutor, men hos tandläkaren går det bra. I övrigt har han väldigt fina tänder och mun.

  Passar på att vaccinera honom när han ändå är trött. De senaste tre åren har han tappat/kliat bort en bit av manen. Jag har hela tiden tänkt knott, och behandlat  med allt möjligt och så går han med insektstäcke. MEN i år tappade han manen långt innan det kommit några knott (minusgrader) och då började jag ju undra och så ser jag aldrig att han står och kliar sig heller. Dessutom är manen borta bara i mitten av mankammen och huden är hel och mjuk, bara kal. Bad veterinären kolla på det, och så togs det biopsi på området. Misstänker nackmask, vilket är en ovanlig mask men den orsakar samma symptom som eksem, och är det nackmask så gör man en avmaskning. Svaret kommer om någon vecka....

Igår fortsatte vi lite med vi gjorde på träningen, och som hör till grunderna. Man kommer liksom inte ifrån grunderna, sitter dom inte där kommer man inte vidare liksom. Och att rida längs vägen och att rida i paddock/ridhus blir väldigt olika när det kommer till grunder. När vi rider längs vägen är ju riktningen given (vi följer vägen), sen kan man ju göra skolor och allt möjligt där, men jag (och Petter) behöver aldrig tänka på riktningen. I paddocken blir det genast tydligt. Man kan rida åt alla håll ju. Petter blir tittig och i svängarna kan han ibland bli slingrig/sladdig. Fick lite hjälp med det på träningen, så det var det vi jobbade med igår. Vi gjorde serpentiner över ridbanan (mycket svängar då). I varje sväng gjorde vi halt för sätet som fungerade fint de flesta gångerna. I början av träningen saktade vi av skritten lite när vi red över ridbanan, för att sen rida i trav där. Sen när vi fått ordning på sladdningen kan vi rida trav i svängarna och halt där vi red trav igår. Passet gick jättebra och han ramlade inte ner med huvudet många gånger. Guldstjärna till oss!

Bönan var precis lika duktig. Hon är så himla uppmärksam och gullig, så hon fick ett kort pass med en längre stund av mumsa gräs på gräsmattan. Nu har jag bokat in ett datum då vi ska åka till Ånge och träna (med bönan). Ska bli jätteroligt och spännande. Min söta söderböna.

Bilden tillhör Mathias/Villfarelser