I går var det dressyrtävling, jag satt oftast i sekretariatet och åt godis och bullar. Men också varmkorv och toast. Jag åt mer onyttig föda på en dag än vad jag normalt sett äter på flera månader. För folk som aldrig har varit på en dressyrtävling kommer några viktiga punkter att följa.

* Var tyst

* Inte hosta

* Absolut inte ha telefonen på

* Gå tyst

* Har du barn, lämna dom hemma

* Har du barn med dig, lämna dom i bilen

Annars finns det risk för lynchning.

Ja, ja, skämt åsido....

När dagen var slut skulle jag åka och handla, i kassan började magen bryta ihop av allt snarr jag vräkt i  mig under dagen. Jag insåg att jag inte skulle hinna hem, men vad fan, det finns ju en kundtoalett på Ica ju. Dit gick jag. Låste dörren och satte mig. Men när en gubbe öppnade dörren insåg jag att jag inte alls hade låst den.....

Bilden tillhör Mathias/Villfarelser

Innan jag kliver upp så går jag något/några varv så att han får se sig omkring ordentligt för det är alltid mycket att titta på, då passar jag på "leka" lite med uppmärksamheten. Helt nyligen började jag ju testa det här med följa takten på Petter, så det är rätt nytt för oss, men jag tycker att han är så duktig och jag är så stolt över honom. Han är i alla fall duktigare än hundarna på att gå fot haha. Lite ofocus eftersom vi är i paddocken, men oj vilken skillnad det är. Travuppgångarna tycker jag är jättebra, och det är dom han gillar mest, Petter är en framåt-häst, och när han tycker att jag är för snål med övningar/morötter hittar han på egna trix och hoppas på belöning. Filmen går tydligen inte att ladda upp här, så jag prövar att lägga den i en kommentar under länken på min fb-sida och hoppas det fungerar.

Idag ska jag vara funktionär på min klubbs dressyrtävling, hoppas på bra väder.

  apropå att matcha.....tukost är en favorit.

Jag tycker det är kul att matcha med Petter, ibland går det nästan överstyr. Nästan. Inte så att jag matchar jämt, för oftast rider jag runt i skrynkliga byxor och en lortig jacka, jag lyckas ju ändå bli skitig hur jag än bär mig åt. Har aldrig fattat dom som har vita kläder i stallet.....hur går det till? Jag blir skitig efter ungefär fem minuter. Men när kameran åker fram, då vill jag att det ska se snyggt ut. Igår åkte den fram, han har inte tappat all vinterpäls än och är fortfarande lite mörkare men jag kunde inte låta bli. Tack till dottern som fotade!

Det enda som inte matchar är mitt hår haha, får tänka på det nästa gång. Det är fortfarande lite småspänt i paddocken, men det släpper lite för varje gång. Försökte göra travuppgångar, det gick sådär, Petter tycker det är kul att springa, mindre kul att stanna. Men det är ju ett grundjobb så det jobbar vi vidare på. I skritten gör han halterna jättebra för sätet.

Jag är så kär i honom, vackraste Petter.

Igår var ju equiterapeuten här och gick igenom Petter och bönan (och Artur). Han märkte en direkt skillnad  (positiv sådan) sedan jag började rida i den akademiska (bomlösa) sadeln så nu säljer jag min andra sadel. Petter tycker att det är skönt att bli knådad på.

   Han är så söt när underläppen hänger. Bönan stod och spanade efter katterna när det var hennes tur. Hon ser så kärleksfullt på dom, men kommer dom nära försöker hon stampa ihjäl dom.

Petter och jag tog en kvällstur längs vägen igår, det hör verkligen till ovanligheterna, jag är normalt en zombie efter klockan fyra, så att sitta upp och rida vid sex finns typ inte. Solen gör nog sitt till, igår orkade jag det i alla fall.

Vi var i paddocken igår igen, tänkte faktiskt försöka vara där nästan varje pass tills vi vant oss och kan genomföra något slags jobb. Sen får man väl vara där oftare när den ändå är framtinad, eftersom vintrarna bara består av uteritter. Petter är fortsatt spänd och tittig (och tänker det någongång sluta blåsa) där inne. Det

 gick dock aningens bättre än sist och vi kunde jobba yttepytte stundvis. Helst ville han fara fram som ett popcorn typ. Såg en bild framför mig hur Petters mardröm såg ut.

Vårfåglar och vårkänslor. Ja, vi kan ju lägga till en traktor och några motorsågar också så är bilden rätt fulländad. Måsarna fastnade inte på bild, men såna har vi också. Vi gillar fåglar men det tar ett tag att vänja sig från inga fåglar till fåglar överallt. I alla fall om man är häst.

Bönan var också i gasen, flög rakt upp två gånger. Vi jobbade på vägen igår och hon var så himla superduktig. När vi skulle göra travuppgångar trodde hon dock att jag hade fått syn på något livsfarligt att jag bad henne fly för livet. Dom busar runt i hagen också väldigt mycket, vet inte om älgarna och rådjuren föder barn för fullt uppe i skogen eller vad det kan vara. Idag kommer equiterapeuten hit så nu ska jag göra lite mackor åt honom.

Igår låg jag till sängs i princip hela dagen, inte sjuk, somnade inte ens, men så trött. Vissa dagar är så, det är som ingen mening att försöka. Ge upp att gå upp. Kroppen behöver vila, då vilar jag. Supertråkigt.

Vi har bott här i sju år nu, och härom dagen upptäckte jag något.....Jag gick runt ett av husen, tittade upp på fönstren som jag gjort många gånger....

  Det syns nog inte på bilden, men det vänstra fönstret visade sig vara lite speciellt. Det är nämligen inget fönster, eller ja, det sitter ju ett fönster där men det är inget fönster inuti det rummet. Man har satt dit det för att det ska enhetligt ut. Stod och stirrade en lång stund innan jag insåg att det satt utanpå trät. Att jag inte sett det förut...

Och här kommer receptet på spetskålsgratäng:

http://lolosmatblogg.blogspot.se/2016/03/spetskalsgratang.html

Igår gjorde jag och Petter vår riddebut i paddocken. Det gick så där. Och det har väl oftast att göra med hur man tänker sig att det ska gå, för jag ville ju träna på det vi gjorde på Gotland. Men Petter var inte alls redo för sådan träning. Han var lite småspänd och tittig och vi kom aldrig till jobb, jag kände mig besviken hela vägen från paddocken till stallet. Det kändes som om vi aldrig kommer att kunna åka iväg och träna någonstans om han inte ens kan träna på hemmaplan liksom.

Men när vi kom in i stallet så...... Det funkar för mig i alla fall, man kan inte gå och sura för att ett pass inte blev som man tänk sig, och då tycker jag att det är bra att prata om det.....med Petter då. Sätter man ord på det så blir det tydligare och så får man tänka igenom det, för man vill ju inte vräka ur sig massa otrevligheter till sin kära häst.

- Ja du Petter, hur ska vi sammanfatta det här passet då? Hm. Med tanke på att det var första gången vi red där för i år så får vi vara nöjd för jag tyckte att du försökte väldigt bra, jag vet att du tycker att det är mycket att titta på, och visst, grannen körde fyrhjuling en bit bort, och det blåste en del. Jag måste träna på att slappna av när du inte kan det, och traven var riktigt fin och avspänd så jag tycker nog att vi får vara nöjda. Efter den pratstunden kändes det bättre. Hästar gör ju aldrig något för att jävlas liksom. Och då började jag tänka vidare.... för dom gångerna vi har åkt iväg har det ju gått riktigt bra. Det är som att borta vet man inte hur det ska vara, men om det inte är som det brukar hemma så är det katastrof.

Till middagen gjorde jag spetskålsgratäng (jag åt ju det på Gotland och det var det godaste....) och den blev precis lika bra. Rekomenderar!