Väldigt Svenskt, att bara prata väder, men det tar ju stor plats, speciellt om man har häst eller hund eller om man har ett utomhusjobb. 

Red ut igår, lite kallt om fötterna. Borde investera i nya vinterskor till nästa vinter. Resten av kroppen var varm för där hade jag ordentliga kläder, men fötterna är svåra. Helst skulle man vilja ha storkängor med varmsockor men då får man ju inte plats i stigbyglarna. Ja, ja. Skritt hela passet blev det. 

Det har varit snorkallt i flera dagar med temperaturer på -25, bilen har fryst och inte velat starta, det har varit lite extra motigt. Hästarna har vilat i tre dagar, vilket är dom väl unt, men idag hoppas jag på en tur ute i den vackra naturen, tanka lite ro. Annars är vintern den vackraste på många år, med massor av snö och inte den där isen vi nästan vant oss med de senaste åren. 

-25 sådär. Det är också rätt rått i luften så det fick bli ridhuset igår. Var lite beredd på att Petter skulle vara piggare än vanligt, men det var han inte. Bara sitt vanliga jag. Duktig var han också i kort trav som var lugn och avslappnad, så pass att vi kunde göra skolor i den. Har inte velat be om skolor i kort trav på ett tag då han inte haft den balansen/styrkan (går på känsla där). Så, återigen kort pass. Duktig kille.

Bönan var också duktig med Alicia. Dom tränade på rakriktning och halter med vikthjälper.

Jag drömmer om Mikke någon gång i veckan. Rätt ofta lever han i drömmarna, fast samtidigt vet jag allt som jag vet, bara det att han inte dog den där natten. Andra gånger vet jag att han är död, fast han lever i drömmen, och säger det.... men du är ju död... Jättekonstigt känns det på morgonen. Förvirrat liksom.

Igår var en stor dag... för bönan hängde med på en längre tur (ca 40 min). Jag red Petter och Isa red bönan, sen var det vikingen Kent, så båda mina hästar ute tillsammans för första gången på hur många år som helst. Hon glänste, min prinsesshäst, pigg och glad, och var coolast av alla när vi mötte en stor lastbil.

Det känns närmare och närmare för varje dag nu.... Finns inte ord för hur glad jag är....

Igår skulle det storma. Jag fyllde vatten och förberedde mig. Hästarna togs in vid lunch, och det stormade nog på i byarna runt omkring mig, men det tog aldrig riktigt någon fart i min by, vilket jag är glad för. Tror hästarna kommer bli väldigt glada över att få komma ut idag, kanske lite extra pigga i ridningen?

Moa galopperade Petter härom dagen, han är så glad när hon sätter sig upp, så inställd på galopp att han helst skulle strunta i uppvärmning. Det är kul att se honom från marken med ryttare, han är så tjusig nu.

Har anmält mig och bönan till en träningsdag med Hanna som har Gotlands Ridakedemi. I maj. Så innan maj måste jag upp på henne själv..... Ooo.

Petter fick gå in i ridhuset en sväng, det blev ett kort pass. Han har jobbat på bra den här veckan.

Bönan reds ut. Alicia och jag bytlånade häst, så jag fick kravla mig upp på jättehästen (180 cm sådär) igen. Och oj vad hon gillar uteritter. Glad och ville bara mer och mer. På vägen hem massor av frustningar.

Inte lika kallt igår, och fortfarande vykortskänsla, så vackert att det nästan gjorde ont. Det blev en långtur, den längsta hitills. Petters ben var pigga hela vägen. Vägen bort är mycket uppför, tills man är högst upp på ett berg.... den utsikten.. Igår var himlen lite mjölig på grund av snön men wow.

    På kvällen satt Isa upp på bönan igen, går fortsatt bra. Väldigt nöjd med mina busar.