Igår var det dags för ridning efter flera dagars isande kyla, då tycker man att -10 är solstolsväder och paraplydrinkar. Vi gjorde inget särskilt, målet var bara att kroppen skulle bli varm och komma igång, så skritt på lång tygel på bortvägen, och sen blev det trav hela vägen hem (Petters val), han hade lite extra energi. Han travade rätt raskt på rätt lös tygel. 

När han sen stod i stallet och var avklädd dundrade fyra skotrar förbi, för solen sken ju också och då är det skoterföre.

När jag skulle ge eftermiddagshöt var det som om jag hade varit borta väldigt länge, eller som att jag var sen med maten eller nått för vilken energi dom hade. Petter gjorde ett sånt där hopp rakt upp i luften med en bakutspark (han måste känna sig stark) och han var minst lika tjusig som dom på Spanska ridskolan. Bönan blev helt hysterisk och stod som en cuttinghäst (vilket håll, vilket håll ska vi springa åt, va?) Varför har man aldrig kameran med sig när dom showar så? Och så lilla Bebis då, minihunden som flera gånger slängt sig ut i hagen för att jaga hästarna när dom gör så, för att hon tror att dom blev rädd för henne (som är så stor och skräckjagande). Tokfia.

Läste Silverbjälkes blogg om veterinärer, läs den. Jämförelse: Du åker till veterinären för en hälta. Din häst blir sprutad och får metacam samt ordineras vila. Samma sak som att du går till doktorn för ont i knät, blir ordinerad alvedon och vila. Ok?

Dottern och jag kollade på en bedrövligt sorglig film igår - Hathiko - så har du gråtbehov men saknar inspiration så är den bra. Jag grät från början till slutet, men då är jag rutinerad med massor av Lassiefilmer i bagaget.

Det är väl nått man börjar tänka på när döden närmar sig, och det gör den inte än så vitt jag vet. Men ibland tänker man ändå på det, efter filmen "Bucket list" till exempel. Vad vill man uppleva/se innan man dör som man inte upplever eller ser till vardags? Det finns väl hur mycket som helst och alla listor är väl personliga, men om jag skulle göra en i dagsläget (för dom kan ju komma att ändras när åren går) så skulle den se ut ungefär såhär:

Rida i klippiga bergen

Rida välutbildade hästar i Spanien/portugal (och då menar jag längre tid, inte bara en gång)

Åka runt i USA

Åka runt i England/Skottland (å rida lite)

Åka runt i Kanada

Slå en pedofil på käften (eller värre)

sen när man börjar ha döden runt hörnet så tänker jag hinna med:

Sitta i fängelse

Men idag tänker jag rida, för nu är det inte svinkallt, får se  hur pigg Petter kan vara.......

Har alltid haft en liten fashination för sekter, inte för att jag vill vara med i en, men för att det är så intressant. Hur lyckas man lura så många människor, jätteintressant. När jag var runt tjugo planerade jag och en kompis att åka på ett Livets ord-möte, men vi vågade inte. Tänkt om man blev snärjd redan på första mötet, eller att man kände att det här är min grej. Jag har sett många dokumentärer om just sekter, igår såg jag en ny "Holy Hell" hette den. Killen som filmade var med i sekten i över tjugo år (!!!!!) och dom var så lyckliga, mediterade och blev berusade av Gud och allt det där, men sen när det visade sig vem ledaren var (narcisst) lämnade många gruppen, men inte alla. Alltså, man stannade kvar fast man visste att han inte var någon andlig ledare i direktkontakt med Gud, men jag kan ändå förstå det, för efter tjugo år i en grupp där man inte haft några andra kontakter så är det ju ens familj även om överhuvudet är skvatt galen.... Började kolla på en till men orkade inte se klart (ska göra det idag) som handlar om avprogrammeringen.

Lika kallt idag tyvärr, man fryser ju ihjäl om man rider nu så jaja, dom får vila idag med.....

Igår var det för kallt för att rida (-25) och det var väl lika bra det eftersom jag skulle till stan och naprapaten. Jag brukar vara där på fel dag, eller brukar och brukar, men det har hänt tre gånger i alla fall. Första två gångerna var jag där dagen innan jag skulle vart där....hur jobbigt då det är fem mil dit och fem mil hem? Tredje gången ringde han och undrade var jag var, medan det i mitt huvud var nästa dag jag skulle dit. Så nu får gubben hjälpa mig att skriva in i almanackan.. Igår var det rätt dag! Sen köpte jag med mig den där sushin jag suktade efter i fredags, kanske inte helt rätt dag för kall mat men ändå.

Läste på en annan blogg om en clinic med Per Hendrik Waaler (han som rider GP bettlöst), läs den! Finns på Carolineshästdröm´s blogg. Tankvärt!

Lika kallt är det idag, vilket också passar bra då jag ska iväg och vara sällskapsdam och hästskötare. Om det är lika kallt när jag kommer hem ska jag lägga mig i sängen med min hund i ansiktet och bara myyyyysa

Jag tyckte brorsan skötte sig riktigt bra i teve, gubben däremot satt bredvid och blev upprörd eftersom kvinnorna önskade att det var varmare så att killarna skulle ta av sig tröjorna, och dessutom kommenterade dom killarnas rumpor.... så nu vill min gubbe skapa en dokusåpa med en gubbe (i ett hus) och sex fruntimmer (som kommer på långvarigt besök). Väl på plats i huset ska gubben sitta i en fåtölj medan kvinnorna tävlar om vem som är duktigast på att städa, hänga upp gardiner, laga mat, diska, servera kall öl till fotbollen på teven och.....ni fattar.Dessutom skulle han se till att vedpannan gick varm så att dom var tvungen att ta av sig på överkroppen... I en sådan tävling kommer jag aldrig vinna.... Senast igår lade jag smutsiga strumpor på köksbordet utan att ha en tanke på det. "Jävla asberger-människa" skrek gubben....

Sen ridningen då.... Tog den nya sadeln (bortgick från varannandagsregeln) och hoppade upp. Bästa passet hitills....Petter tjavade på i ett bra tempo, vi kom flera hundra meter längre än vi brukar..... men när stigläderet släppte (!!!) tappade vi lite fart. Jag fångade upp den med foten, lyfte upp kåpan och försökte mecka tillbaka det, under tiden passade Petter på att vända... så jag red hem utan stigbygel på ena sidan. Höll den i  handen och låtsades att jag hade vunnit någon stor tävling och att jag egentligen höll i en blombukett, sånt måste man ju också träna på....och hade jag då mött den där inbillade personen som frågar vad jag håller på med så hade jag förklarat att man vänjer hästarna med en stigbygel i taget.....

I fredags skulle jag ombesikta bilen. Den var ju inlämnad på verkstad innan så jag var ju säker på att det skulle gå bra. När det blev min tur (kör fram till port 4) körde jag fram och klev ur bilen. Killen som kom sa: " Nämen hej igen, har du haft det bra sedan sist?" Jo, sa jag, men hur kan han komma ihåg mig liksom? "Jag ska köra den en sväng, ska du med?" Ja, den frågan har jag aldrig fått förut, så jag hoppade in på passagerarsätet och hängde med på en sväng, och han pratade som om vi kände varandra. Ja, bilen gick igenom och då var det dags att betala då, så ut ur bilen och in till deras arbetsstation. Där satt en hel hop med killar (fikapaus?). "Hur gick det? Fick du någon faktura från det andra stället?", frågade en av dom. Så är det bra eller dåligt när dom på bilbesiktningen kommer ihåg en fast det var flera veckor sedan man var där sist?

Sen skulle jag till elgiganten för att köpa en ny telefon eftersom ingen hörde mig när jag ringer till folk, för att inte tala om FB och andra appar som vägrar fungera. Gick runt en sväng och kände mig grinigare och grinigare. Varför är telefonerna så dyra? Eller rättare sagt, varför uppgraderar dom telefonerna så ofta så att den telefonen  man har är oduglig efter ett år, vilket gör att du måste köpa en ny för ca 5000 kronor.Och varför blir telefonerna större och större, dom får ju inte plats i en ficka längre.... Jag har ingen lust att köpa en ny telefon varje år för den summan. Annat var det förr, då köpte man en telefon och den funkar då fortfarande, så jag köpte ingen telefon, för då ska jag straffa "någon" genom att inte köpa den eftersom jag är sur. Men vem drabbas av det egentligen. Bara jag, som inte kan prata med folk. Elgiganten bryr sig knappast om en person bojkottar dom.

såhär ser jag framtidens telefoner

  Man får dra den i en kärra efter sig....

Sen skulle jag till optikern. Hade någon timme på mig så jag tänkte äta lunch, något gott när man ändå var i stan liksom. Sushi? Thai? Nej, det skulle nog ta för lång tid och jag ville inte komma för sent till optikern. Men en macka på fiket då? Hittade inga mackor som såg tillräckligt goda ut, så jag fortsatte och nu började tiden bli knapp. Gick in på ett annat café och där hittade jag en macka som jag kunde tänka mig att äta, en äggmacka. Men vad fan....45 kronor för en enkel äggmacka? Aldrig i livet! Men nu var jag ju hungrig och hade 20 minuter på mig. Ja, ja, plockade på mig lite sallad på matvaruaffären, satte mig på en bänk utanför toaletterna och åt. Jättemysigt....

Sen insåg jag att jag ju måste ha en ny telefon.... så det var ju bara att åka tillbaka till elgiganten och bita i det sura äpplet.... Så kan det gå när jag känner mig grinig

Igår var det dags att rida i den nya sadeln igen (varannan gång) och nog tyckte jag att det gick aningens bättre. Jag "promenerade" ovanpå sadeln utan problem och det är lättare i den nya sadeln än i den gamla, Petter gick lite mer fram än tidigare, men han stannade på den vanliga platsen (nuförtiden). Vi kan väl gå liiite till, du får alla morötter jag har i fickan om du går en bit till. Och så gjorde han det, sen stannade han efter hundra meter, så liiite till är ungefär hundra meter, och skyndade sig att vänta. Vi travade lite på lång tygel och han valde skoltraven vilket betyder att han i alla fall inte är spänd, så duktig där. När jag hade hoppat av tränade vi lite från backen, sen släppte jag upp sadelgjorden. Några steg hann vi ta innan sadeln ramlade av då jag måste ha knäppt den dåligt. Tur den ramlade i en snödriva så inga skador eller märken, men vi fick ju vända och ta upp den. Petter i ena handen och sadeln under den andra armen. Hade jag mött någon som undrade vad jag gjorde hade jag svarat: "Jag är bara ute och vänjer min häst med hans nya sadel" HA HA HA

Så igår "promenerade" jag på Petter, och jag "dansade salsa" på honom, (jag tror inte min mamma mår så bra, det är bäst jag bär hem henne) det kändes inte så annorlunda mot hur jag brukar göra, men när man tänker på det så blir det ju tydligare såklart. Ska försöka träna plankan varje dag (om jag kommer ihåg det).

Bönan gjorde jättefina öppnor på den lilla lilla hjälpen så guldstjärna till henne.

Min ulljacka har nu kommit så då till färg på kjolen. Hm. Gubben sa att jag skulle ta det säkra kortet, i hans ögon är den bruna ett säkert kort. Jag är fortfarande mer inne på den gula.