..satt jag i tre timmar och väntade på diskmaskinsreparatören, roligare saker kan jag tänka mig, men nu är den lagad i alla fall. En liten ridtur blev det också. Och idag ska jag vara sällskapsdam/hästskötare igen. Bönan mår fortsatt bra och än så länge har jag fått i henne medicinen men hon är en smart dam och vi får se hur långt min uppfiningsrikedom sträcker sig....

När vi kom hem från kliniken och skulle ta ut kontakten mellan släp och bil blev piggarna kvar i bilens mottagare (trasig) så idag ska jag lämna in den på verkstad för att få en ny kontakt ditsatt, tror det är tredje gången jag byter den där kontakten och jag kör inte släp ofta......

Igår blev det inget ridet. Det snöade rejält nästan hela dagen och några timmar runt lunch följde jag med en kompis och hennes unghäst för att träffa tandläkaren. Även Arturs tänder kollades. Han är ju kollad halvårsvis sista tiden på grund av att han fick några foderfickor efter att han bytt tänder, men nu var allt ok igen och han behöver inte kollas lika tätt igen.

Jag blev lite ledsen när jag såg att Gunnar valde att lämna TV-programmet, men har å andra sidan full förståelse för det med tanke på situationen. Jag är väldigt stolt över att han var sig själv rakt igenom så hela Sverige fick se vilken trevlig, charmig och sympatisk person han är. Han förtjänar inte mindre än det allra bästa så det gjorde ont i hjärtat att se honom ledsen.

Bönan tycker inte om sin medicin och vänder rumpan emot mig när jag kommer med den....kan bli lite kämpigt då hon hon inte ens ätit den i en vecka än. Det är lite lustigt för jag tycker medicinen luktar så himla gott att jag nästan ville smaka lite själv....men MSM och andra bittra tillskott går bra att äta så det är ju helt klart att våra smaklökar skiljer sig åt. Hoppas på ridning idag då....

Igår var jag glad. Bönan var glad. Varje morgon när hon sprintar iväg till hagen, gör hon det med flera bakutsparkar. När jag skulle fodra klockan åtta igår studsade hon omkring som en duracellkanin, hade hon varit en människa hade hon hjulat och gjort bakåtvolter. Då var det svårt att vara annat än glad. Sen tog jag in Petter, sadlade på honom och klättrade upp. Lite riskabelt och med dåligt katastroftänk (men jag var medveten om det, valde dock att strunta i det). Han har inte blivit riden mer än ett par gånger senaste sex veckorna, och då kan det vara lite dumt att bara sätta sig upp sådär, dessutom blåste det rätt bra. Men, nu är jag lite trött på att promenara så jag tänkte att i värsta fall får jag väl sikta på en snödriva (jo, dom finns fortfarande). Jag får nog inse att både Petter och jag har mognat en hel del för han skrittade på lång tygel hela vägen bort i lugn och ro. När vi kom till bron blåste det på oss (inga träd) och när vi skulle hem knakade det i skogen så lite turbo blev det men oj så skönt det var. Så då blev jag ju ännu gladare. Bönan fick komma ut på gången och få lite vinterpäls bortborstad.

Hoppas dock att den där leran ligger långt in i framtiden......

är det tydligen idag. Det gick bra att ha bönan ute igår, hoppas det fortsätter så. Idag är det sista dagen att ge mat varannan timme, planen är att hon imorgon ska fulla portioner var tredje timme igen. Hon är redan uppe i fulla portioner men utspritt på tätare fodringar. Hoppas att jag ska orka rida idag för nu har jag anmält mig och Petter till en träning 1 april och då måste vi vara något sånär igång. Men varför blåser det så mycket? Känns ju onödigt.....

Gubben kom hem från sin tripp igår kväll och informerade mig om att han inte kan diska på en månad, har nog glömt att informera om att diskmaskinen har gått sönder igen för andra gången på ett år (dåligt köp). Varför han inte kan diska? Jomen han tatuerade knogarna (mycket lägligt). Nästa gång diskmaskinen går sönder tänker jag göra det, någon rättvisa ska det väl vara......och så blev det snyggt också. På mina knogar tänker jag att det ska stå: Keep Calm, bra budskap till en ADHD-person. Fast å andra sidan......får man inte ens diska, lär man ju inte få mocka, borsta, kratsa hovar och annat heller...så helt realistiskt är det väl inte....

var fortsatt bättre. Hon drack bättre och kändes pigg. Idag ska hon få gå i hagen med Petter, gissar att hon kommer att hjula på vägen ut.

Oron har fortfarande inte släppt, gissar att det tar några veckor innan jag litar på att hon mår bättre för det känns fortfarande som otippat att hon mår bra, men det sitter ju i huvudet. Nu har jag sovit två nätter, i och för sig ihoptryckt mellan hundarna men ändå..... Tröttheten sitter kvar, jag försöker sova middag mellan fodringarna (ff varannan timme).

Natten innan klinikbesöket drömde jag.....att jag och pappa åkte samma ambulans till sjukhuset, där vi låg på en dubbelbrits på en herravdelning. Varför pappa var där var oklart, men jag, jag hade 4 kg grus i magen.....och 1 kg havre, men det var ju inte så konstigt (sa doktorn) för så kunde det bli när man sopade stallgångar och borstade hästar....(så nu vet ni det). Jag var typ jätteglad att mina extra kilon berodde på grus och havre, för jag fick kräkmedicin som jag skulle ta var tredje timme. Kan säga att det inte var så kul att sopa bort allt blött grus jag kräktes upp....

Nå, inatt har jag sovit i ett skruvstäd. Gubben är borta över helgen och det betyder att alla fyra hundarna sover med mig. Såhär ser det ut i sängen.

  Man sitter rätt fast, och så är man ju så artig att man inte vill möblera om sovande hundar.

Igår sträckte sig bönan inte alls (som jag såg) och verkade piggare. Hon har gått ner lite i vikt, men hon hade att ta av så ingen fara där. Tyckte att bajset såg blötare ut också, så nu hoppas jag att det fortsätter på den vägen. Hon fick dos två igår kväll och enligt veterinären skulle det kännas mycket bättre snabbt. Vi ökar försiktigt upp portionerna (utifall det var en förstoppning också) och förhoppningsvis är vi uppe i fulla mål efter dag 5 (enligt ordination). När hon är på halva och mår bra får hon gå ut med Petter tänkte jag, borde bli imorgon om allt går vägen.

Igår morse kom vi iväg en timme tidigare än planerat, och när vi kom fram hade vi tur och fick komma in direkt. Det visade sig vara ett väldigt smart drag eftersom vi blev kvar där hela dagen, var inte hemma förrän vid halv fem.

Undersökning började med att lyssna på lungor/hjärta/tarmljud. Inga konstigheter. Sen tog dom lite blod, gav lugnande och sen fick hon stå i en undersökningsspilta. Man började med att känna bak. Lite bajs plockades ut (som kändes torrt). Möjligtvis fanns det en förstoppning bakom blindtarmen som var lite svår att känna. Sen gick dom ner med en kamera i magsäcken, och där konstaterades magsår. Det blev lite problem med det eftersom båda sakerna behandlas olika. Skulle vi behandla efter magsår (såklart det ska behandlas men vilket var det som skapade mest problem) och ge mat, eller skulle vi behandla en förstoppning och inte ge mat? Veterinären var osäker och ringde lantbruksuniversitetet (?) för att få råd. Dom hade inte tid att svara då, så vänta...... Under den tiden passade vi på att vätska upp henne ordentligt. Hon fick stå med dropp (två påsar). Under den tiden åkte jag och min kompis iväg och åt lunch. När vi kom tillbaka hade veterinären fått svar. Vi skulle satsa på magsåret först MEN för säkerhets skull ville hon känna i rumpan en gång till men hon ville att det skulle gå några timmar emellan. Så vi väntade lite till innan det gjordes. Hon tyckte att det kändes mindre som förstoppning denna gång men var inte hundra säker så hon fick slangat vatten och tre liter paraffinolja för säkerhets skull. Gastrogarder skrev ut (och hämtades av mig). Så igår kväll fick hon den första dosen (det ska inte ta mer än någon dag innan hon mår bättre) och de små portionerna igen, och eftersom hon inte hade ätit något mer än det lilla så tyckte veterinären att jag skulle passa på att sova en hel natt.

Och det gjorde jag.......till klockan 01 då min son började prata med någon halvdöv (?) amerikan on line (som han spelade spel med)....planerar ett snack om faran med vatten i närheten av elektronik....jag tänker mig en hink över hans huvud.....

Men överlag känns det bra för det går att behandla (återbesök om en månad) även om det samtidigt känns bedrövligt att ens häst har magsår. Ska öka på maten försiktigt utifall det är en förstoppning också. Hon får alltså stå inne ett tag till med promenader eftersom jag vill ha koll på intag/utag.

Behöver jag säga att hon återigen fick massvis med beröm för att hon är så behaglig att ha att göra med.

Igår hade bönan sin bästa dag på länge. Jag såg inte att hon hade ont på hela dagen, bajsade och kissade helt normalt och jag började planera för att få sova en hel natt.

När jag hade fodrat det sista målet (för nu fastar hon inför undersökningen) och gått för att byta ut hinken med nytt ljummet vatten så låg hon igen. När hon ställde sig började hon hysteriskt sträcka ut magen. Så där rök sömnen. Promenad, promenad, promenad.

Det verkade släppa sen och hon såg ut som vanligt på natten, men jag var ut ändå för att titta till. Ser fram mot när jag kan dricka vin och somna framför teven, inte för att jag måste dricka vin och somna framför teven men för att jag vill känna mig avslappnad de lux. Jag behöver fan det! Hoppas mycket på svar idag, jag vet ärligt talat inte  hur jag ska orka med  helgen.....

Bönan börjar tycka att promenaderna är tråkiga/jobbiga

Men matte, jag vill gå dit

Ja, ja, vi går väl här då

För övrig känns det såhär.....