I förrgår avmaskades hon, och jag hade stora förhoppningar. Men igår stod hon och spände ut magen igen så något är fel. Jag vet inte om det kan ha att göra med avmaskningen eller inte, men veterinären trodde inte det. Jag har inte hittat någon mask i det bajset som kommit ut. Hon är inte jättedålig så att hon lägger sig eller är väldigt påverkad, men några gånger om dagen står hon och sträcker ut magen. Hm. Törs inte öka på portionerna eftersom det är då besvären ökar, och hon står inne för att jag vill ha koll på hur mycket hon bajsar och dricker, och eftersom hon står inne är det promenader som gäller varannan timme, och små portioner i samband med det. Det gör att jag är väldigt trött nu, inte för att det är jobbigt att ta en promenad varannan timme men den psykiska påfrestningen som är, att hela tiden förvänta sig att hon ska ligga typ död i boxen, att känna sig hjälplös och inte veta, att inte orka rida Petter eller ens känna någon vilja till det eftersom jag har en oro i kroppen. Ja, ja. Nu har jag pratat med försäkringsbolaget och bokat en tid på kliniken, ska dit imorgon. En kompis följer med och förhoppningsvis vill hon köra också då jag ju helst inte gör det när det inte är bar backe, sen kommer jag vara så stressad också över allt.

Så vad är det dom ska göra på kliniken då? Dom kommer att gå ner med en kamera i magen för att se om det finns något magsår eller någon typ av irritation/inflammation. Detsamma gäller tarmarna. Blodprover kommer att tas. Man kommer att ta prov på bukhinnevätska (?). Och hittar man inte något konstigt så blir det värre. Det kan ju vara någon knöl som sitter ivägen, tarmarna kan vara snodda och då måste man göra en buköppning i Uppsala, vilket min försäkring inte täcker. En buköppning kostar runt 100 000:- om jag inte är felinformerad, och det är om det inte blir komplikationer...... Ni förstår att jag hoppas på magsår eller något som går att behandla.

Ja, det finns ju regler för det. Man ska göra ett maskprov först. Jag är ordentlig och gör maskprov varje höst och varje vår. Om provet visar mask ringer man till en veterinär som skriver ut avmaskningsmedel. Solklart och fullt förståeligt. Men så tänker jag att ibland, ibland måste man göra undantag. Som om ens häst haft kolik och behövt ringa ut veterinären vid fem tillfällen de senaste dagarna till exempel. Därför blev jag så snopen när det inte gick att göra det undantaget. Ett maskprov tar några dagar att få svar på. Och om ett maskprov görs innan våren har kommit igång så visar det fel eftersom maskarna sover. Så...? Ja, ja. Jag var väldigt besviken, som tur var fick jag hjälp av en vänlig själ och kunde avmaska ändå.

Bönan visade inga symtom under hela gårdagen, hon fick små portioner hö i täta intervaller, samt promenader. Hon har bajsat och druckit. Med tanke på det gick jag bara ut en gång i natt, och det såg bra ut. Hoppas nu att det fortsätter den vägen. Och hoppas nu att det var mask som var problemet. Någon ridning vet jag inte om jag orkar med idag då jag känner mig seg, men jag kanske vaknar till lite senare och gör det ändå. Vi får se.

Igår fick bönan fulla portioner igen. Jag har haft/har en klump i magen och förväntar mig nästan att hon ska ligga varje gång jag tittar ut genom fönstret, men hon har bajsat, druckit och rört sig i hagen. Efter frukost nr 2 (vid nio) tog jag in dom, tyckte det var dags att rida lite. Petter och jag skrittade iväg på lång tygel och bara såsade fram, för nu var det länge sen.... På vägen hem tog vi lite trav på lång tygel, han blev lite spänd en kort stund när det ramlade ner snö från granarna, men det gick snabbt över, så han skötte sig ypperligt. Han är ju knappt riden sista fem veckorna. Med bönan gick jag lite, hon verkade trött. Vid elvatiden såg jag henne stå och stäcka ut magen.....NEJ...men sen var hon som vanligt efter det. Måltiderna efter det blev dock halverade utifall.

Sen kom min kompis från ånge och hennes gubbe förbi och fikade, vi smidde stora planer för bönan. Problemet är ju att jag inte har någon som hjälper mig med hennes nyinridning. Men så fort det är bar backe ska jag stoppa in henne i släpet och åka iväg till ånge och så hjälps vi åt där. Detta ska göras regelbundet och i lugn takt så bönan är med på noterna. Det borde bli hur bra som helst.

På kvällen tog jag som vanligt in hästarna, gav mat (dock halv portion till bönan), gick iväg för att fylla på ljummet vatten i dunken. När jag kom tillbaka stod hon och sträckte på sig igen. Jag tror både magen och hjärtat sjönk ner till knäna. Var ska detta sluta liksom? Varför händer det igen och igen? Såhär har det aldrig varit tidigare. Ringde veterinären för att dom skulle veta att dom kanske måste komma ut senare. Jag kan inte säga att det var ett kolikanfall för hon låg inte, rullade inte, men hon var besvärad med vid gott mod. Såg glad ut och gnäggade med öronen framåt. Men vid några tillfällen sträckte hon ut magen sådär som hon gör när det gör ont i den. Hon bajsade i alla fall, men det blev till att vaka igen då, och ta nattliga promenader. Veterinären behövde inte komma ut i natt, får se hur det går under dagen. Härnäst blir det att boka en tid på kliniken för att göra en utredning. Något är fel. Magsår? Skimmelknölar som stoppar upp? Något fel på tarmarna? Så här kan vi inte ha det! Det börjar om varje gång jag ökar på portionerna, varför?

För dom som är intresserade så går hon ute minst 12 timmar om dagen, äter torrhö och naturliga mineraler. Hon är krubbitare/luftsnappare och är inte den där energiska hästen som springer runt i hagen, men hon rör sig och busar ibland om det finns anledning.

Nu verkar det som om våren har kommit, solen gassar och det är plusgrader. Jag låter stalldörren stå öppen och längtar verkligen tills backen är bar. Bönan fortsatte att må bra under gårdagen, och var nästan uppe i fulla portioner. Varje gång jag tittade ut genom köksfönstret hade jag ångest över att hon skulle ligga igen, men än så länge har hon stått upp och till och med varit busig.

Helt otippat lät Petter henne smaka av hans mathög när hennes var slut, så det var ju tur att han också fick lite mindre än normalt.

Trots att jag inte riktigt orkade, tog jag med Petter på en promenad, var rädd att han skulle känna sig bortglömd annars när bönan har fått all uppmärksamhet i flera dagar. Han var nöjd med promenaden och blängde på skidåkarna och skoterförarna och pimplarna på sjön.

  Jag har en liten oro med bönan, när det kom tillbaka så fort jag ökade på maten, att det ska sitta något ivägen, som en skimmelknöl eller nått. Hon har ju skimmelknölar, och det är inget farligt. Farligt blir det om dom sätter sig på "fel" ställe. Och man ser ju inte hur dom sitter inuti kroppen. Men så länge hon mår bra, mår jag bra.

Zombiewalk har fått en ny innerbörd.....jag har hasat omkring, sovit fullt påklädd med klockan på ringning varje heltimme utifall jag skulle råka somna (vilket man inte hinner). Man känner sig bakfull, rädd och ledsen. Ledsen för att hon har ont, ledsen för Petter som stått ensam i hagen och skrikit varje gång vi har gått på våra promenader. (däremellan är han dock som vanligt) Bönan har försökt svara men det har inte riktigt blivit någon gnäggning de sista dagarna, bara en liten suck.

Och så känner man sig lite morbid när man börjar tänka praktiskt, som att det är bättre att hon står i Petters box, för om hon skulle dö i sin egen box blir det svårt att få henne därifrån efter som det är en sväng innan man kommer ut. I Petters box går det att dra en kropp rakt ut. Ja, det är ju helt bedrövligt att  man ska behöva tänka så. Tur att bönan gillar Petters box mer än sin egen....

Igår kväll innan jag gick och lade mig för att sova en hel natt för första gången sedan i torsdags, hade hon mått bra i ett dygn, så nu hoppas jag att hon mår lika bra när jag kommer ut för att släppa ut dom i hagen. Hon har bajsat normalt många gånger och till och med kissat. Droppet slet hon bort, så någon andra droppåse blev det inte. Hon har fortfarande inte fått mer än nästan halva portioner ännu men oj vilken tapper häst hon är. Hon får lika många guldstjärnor som himlen har stjärnor. Gubben tog två pass i går natt så att jag kunde ligga några timmar i sträck, och han sa: Så snäll hon är, det är ju som att gå ut med en hund....

Man blir påmind hon hästens painface, ni vet hur man ser på en häst att den har ont.

   När veterinären var ut sista gången var hon inte så påverkad, hade inte någon hög puls eller feber, men hon var väldigt trött och behövde lite extra hjälp för att få loss det sista. Jag vill också tacka alla som hört av sig om tips och som förslag på åtgärder. Tack!

Hon mådde ju bättre vid fyratiden i morse, och fortsatt bra vid sex, men sen vände det och hon blev dålig igen.

Veterinären kom ut igen (för femte gången så det blir dyrt det här då varje besök kostar runt 3400 dagtid. Ett jourbesök blev det ju också inatt). Dom tror fortfarande på förstoppning med tanke på sjukdomsförlopp och beteende samt hur bajset känns. Så det var ju på väg att släppa imorse, men nu är hon ju så himla trött att hon inte riktigt orkar. Mer vatten i slang genom halsen, mer paraffin. Hon fick ett kanyl fastsydd så hon slipper bli stucken fler gånger (om det nu skulle behövas) annars tar jag bort den imorgon. Hon har fått dropp och mår just nu rätt bra, inga symtom just nu, men det kan ju vända fort vet jag nu. Vi tar våra promenader och hon är ändå vid gott mod och skulle helst vilja gå ut till Petter i hagen.

  Men vi börjar känna oss lite slitna nu, jag och min söderböna.

  Det där med droppet var ju inte helt lätt. Till människor har man ju droppställning men till häst ska man då stå med armen rätt upp i väderet i två timmar tills påsen är slut. Ja, vi meckade ihop en egen ställning av en grep. För att den skulle nå högt (för droppets skull) hade jag grepskaftet i jackfickan.

0  

Är man sjuk får man vara i Petters box, den box hon helst är i. I natt ska hon ha en ny droppåse, det ser jag inte fram emot. Hon har fått beröm av alla veterinärer för att hon är så trevlig, vänlig och lättsam; står helt still när dom sticker och grejar, tar allt med ro. Jag fick beröm för välhanterad häst. Hrm... tur det inte var Petter som var sjuk, det skulle inte ha varit så vänligt och lättsamt. Så äran är bönans, inte min.

Bönan fick ett nytt anfall igår kväll vid halv sex, då hade hon gått i hagen under dagen med halva portioner. Jag såg hon och Petter busa vid fyratiden, men vid halv sex låg hon igen. Inte jättepåverkad men ändå, kolik är det. Tydligen var det kolikens afton igår kväll då veterinärerna åkte skytteltrafik mellan sjuka hästar i länet. Här var dom inte förrän vid halv tolv på natten, men hon mådde ändå rätt ok. Så ny slang, nytt vatten, ny paraffinolja och nya stick i halsen. Gick promenad/trav varje timme ca tio minuter enligt ordination. Vid halv ett i natt var jag tvungen att gå och lägga mig i två timmar då jag varit vaken i två dygn nu, så ut igen då vid halv tre. Fortfarande inget bajs. Fortfarande påverkad. Hur mycket orkar hon? Jag är helt slut och då har jag inte kolik, och jag har ätit. Min lilla prinsessa.... Gick igen vid fyratiden, ska äta frukost och sen är det dags att ringa igen...

Började dagen med att kladda lite.

  Japp, jag är en kladdgris. Tur att jag kom ihåg att ta av mig ridbyxorna, det har jag lärt mig av erfarenhet..... så jag har ett gäng som är färgskadade. Det såg ut att bli en jättefin dag, solen strålade verkligen.

  Tog med mig Petter ut på en promenad i solskenet. Mycket travuppgångar blev det, å då tyckte han att  han var så duktig (vilket han var) så det gick en hel del morotsslantar, men det var han ju värd.

    Sen lade sig bönan i hagen igen, vilket betyder kolik. Problemet är att hon dricker dåligt, (och blir förstoppad) så har ni något bra knep på hur man får dom att dricka bättre..... Har prövat äppeljos som inte funkar. Termobar i hagen och ljummet vatten till natten. Dessutom  har hon fått paraffinolja till kvällen sedan gången innan. Veterinären kom ut en gång och efter behandling släppte det. Behandlingen består av vatten genom näsan i en slang med en liter paraffinolja och kramplösande. Och sen promenader varje timme med trav. På kvällen var jag så trött att jag mådde illa och kallsvettades.Kallsvettas kan man ju göra av räkningarna från veterinären också som nu är uppe i 10 000 kronor. Jag har ju en försäkring med de senaste gångerna har dom inte betalt någon ersättning för att hon har fått en reservation på magen. Igår blev jag så arg på det att jag tänkte ringa och säga upp alla försäkringar på det bolaget, vad är det för mening att ha försäkring om man inte har någon hjälp av den liksom..... Så jag ringde upp och var beredd på hetsiga diskussioner. Men det visade sig att reservationen var borttagen.... så nu hoppas jag på att det stämmer så att jag får lite ersättning i alla fall.