Som jag skrev igår så har vi ju mött skogsmaskiner och mystiska män med motorsåg på våra ridturer. Igår såg jag den stora maskinen stå vid infarten till vår ridväg, så jag stannade, klättrade uppför stegen och pratade lite med honom. Trevlig prick! Men nu var dom klara och skulle byta ställe. Hurra liksom! När vi kom ridande stod den kvar men var avstängd så inga problem där. Njöt av ridturen. Nyfallen snö och en samarbetsvillig Petter. Tränade skolskritt och travuppgångar vilket man får säga är det vi har svårast för.... att Petter ska vänta.... Men igår fick han massor av guldstjärnor då han lyssnade för sätet och var jättemjuk och fin. Tänk ändå att man kan känna genuin lycka över något "så litet".... fast det är ju inte litet... för har tränat på det i flera år och jag trodde nog aldrig att vi skulle komma hit. I ärlighetens namn går det inte heller så här bra alla dagar, men vad fan gör det. Igår gick det. Sen när vi närmade oss T-korsningen där vi rider mot stallet så var det stopp. För där står lastbilen och skogsmaskinen och en bil och blockerade utfarten. Dom skulle ju lasta på skogsmaskinen på lastbilen. Men hahaha, så vi skrittade fram och tillbaka på vägen tills dom var klar. Att stå still är att tänja på samarbetsviljan och dit har vi ännu längre... Det tog sin tid och tårna frös til is under tiden, men sen så. Så väldigt nöjd med Petter, för han var inte rädd för maskinerna och hade vi haft möjlighet att passera hade vi nog gjort det.... Och så lever jag lite på hur duktig bönan var dagen innan....

En av mina favoritbilder... Artur och Philipe för några somrar sedan...