Den här utsikten har jag från gödselstacken, inte dålig.

Ibland tänker jag att jag nog borde sälja någon av hästarna, det är i perioder rätt jobbigt även om jag inte rider så långa pass. Artur är ju dessutom bara fyra och rids inte mer än fyra gånger i veckan. Bönan rids ju egentligen inte alls, men ibland tänker jag så. Säger till min man att jag borde nog sälja någon av hästarna. Är du inte klok, säger han då, du som har så fina hästar. Du kan ju inte sälja någon av dom. Och det har han ju rätt i, det skulle jag inte kunna göra. Mina hästar är mig väldigt kär och även om jag ibland tänker så lär det nog inte hända. Har förstått att min mans reaktion är rätt ovanlig, så han får nog också stanna kvar.

Dressyr, hoppning, fälttävlan, körning, WE... det finns många grenar man kan tävla i och som i alla sporter kommer det skador och förslitningar. Man pressar sin kropp till det yttersta för att bli framgångsrik och nå toppen, inget fel med det, det är ju självvalt eller hur? Och fotbollspelare tränar ju inte på samma sätt som ballerinor eller kanotister och fotbollspelaren kan ju tycka att ballerinans träning är helt vansinnig, det är väl inget bra att stå på tå sådär mycket (vi har väl alla sett bilder på hur deras fötter ser ut) och ballerinan kan kanske tycka samma sak om kanotisten, allt utifrån sitt eget perspektiv, men det är ju inte tokigt för den som utför träningen eftersom det finns ett syfte och ett mål som man vill nå. När man tränar blir man vältränad (så klart) men kroppen kanske inte håller lika länge som en kropp som bara motionstränar. Med det menar jag inte att det är fel på något sätt att träna för att nå dit man vill men det blir ju lite problematiskt när vi blandar in en part till (hästen) som väl inte stod utanför träningslokalen och anmälde sitt intresse. Man hoppas ju att ballerinaryttaren hittar sin ballerinahäst och att kanotryttaren hittar en häst som gillar att paddla......