Igår var det äntligen dags för den där promenaden, solen gassade och bromsarna var som tokiga, Petter var också lite tokig.... i gräset. Åh, det här hade han längtat efter. Lugn och fin, fast lite tittig som han alltid blir när det är ett tag sedan. Bönan fick sig en tur hon med.

            Hon är nästan  helt vit nu, på halsen och i ansiktet. På eftermiddagen flyttade vi lite grejer.

Pratade lite med min kusin (som hjälpte till, tack för det) om praktiska saker som man inte gärna vill tänka på, men som man börjar tänka på när någon går bort. Livförsäkring till exempel. Det kan ju vara bra att ha, måste höja min ordentligt efter flytten så att barnen får en rejäl slant när det är min tur. Sen är det väl också bra att berätta hur man vill ha det efter, med begravning/askspridning, vad man vill ha för musik, ni fattar.

Är man ensam med inte helt vuxna barn, som jag, är det väl bra att ha pratat om vilka dom ska ringa, vad som behöver göras (ska skriva en lista och ha i ett kuvert på kylskåpet). Jag ska ha alla viktiga papper i pärmar (ingen ska behöva leta efter dom) och allt som är onödigt åker till soptippen. Jag har börjat packa min egen "minneslåda" med sånt som är jag, så vill dom spara något efter mig så finns det i den lådan, resten är oviktigt. Jag vet inte om jag är lite extra morbid just nu, men så tänker jag, och så ska jag göra.