Jag tycker att livet blir så mycket mer hanterbart om jag tänker att jag ska lära mig något av det som händer. När det blir så här, och allt går motigt, det jävlas lite extra hela tiden, så tänker jag att jag ska lära mig något av det, att det är något slags test eller nått. Nu vet jag ju inte om det är det, men det hjälper, för att ge upp finns ju inte i min vocabulär i alla fall. Just nu går det så ont att det nästan känns som ett skämt eller nått. Det sägs ju att man väljer sitt liv utifrån vad man ska lära sig denna gång, och den tanken är jag ok med, det känns logiskt. Jag kan så väl se oss innan detta liv, sitta och planera vårat kommande liv......och så säger Mikke, "Men vore det inte kul att se hur mycket skit du kan ta?" Och jag svarar "Ja, så gör vi!" Som sagt, jag har ju ingen aning, men det är onekligen en tröst att tänka att man har planerat detta alldeles själv, och att det är jobbigt som fan nu, men att jag ska gå starkare ur det.