Har fortfarande den där känslan av katastrof som gnager i magen, ska det komma något mer? Eller reagerar jag på det som varit? Lika bra att ställa in sig på det värsta och det finns alltid dom som har det värre. På riktigt, det gör det.

Idag ska jag hämta askan, har garderat mig med en faster som kör, då jag inte vet hur jobbigt det kommer att bli, jag vill inte köra om jag är upprörd eller i tårar. Mikke skulle fan ha spö för hur han har ställt till det! Då och då kommer ilskan, oftast flera gånger om dagen, då jag gärna skulle ge han en rak höger om han vore här.

bilden tillhör Mathias/Villfarelser