.....och bägaren rinner över. Igår bara grät jag, inte riktig gråt heller direkt, men tårarna slutade aldrig att rinna. Tänkte på det, att jag har nog en väldigt stor bägare, det har fått plats mycket där.... och den där sista droppen som blir för mycket, behöver inte alls vara något särskilt jobbigt, det räcker med en plåtjävel liksom. Jag har bott i massor av olika lägenheter och i alla ugnar har det funnit plåtar. Men inte i denna, hur ska man kunna använda ugnen utan plåt? Åkte till gården och snodde en plåt där, orkar inte passa in på telefontider och sånt..... Sen har vi soprummet då rå. För att kunna slänga mina sopor måste jag gå en kortare promenad. Antar att man vänjer sig men just nu är det väldigt omständigt. Som sagt, obetydliga saker, men droppen rann över.

Sen undrar jag om det inte kan bli lite räckmacka snart? Allt är lite extra krångligt (ja, ja, nu gnäller jag lite), men alla vägar har vägbulor och är krokiga, ingen väg är mjuk och rak. Jag sliter som en hund, och jag vill fan ha lite flyt....

Vill hylla mina släktingar, särskilt fastrar och kusin. Igår åkte min faster tre mil enkel resa för att gå ut med hundarna när jag satt fast och inte kom ifrån.... och min kusin har ett hjärta av guld, ni gör skillnad! Tack för det!

Bildentillhör Mathias/Villfarelser