Det sa ju prästen när vi gifte oss, hade väl aldrig kunnat föreställa mig...... detta. Jag kan fortfarande se hur jag skulle öppna dörren för Poliserna, bilen var omärkt och därför visste jag inte att det var Poliser. Hundarna skällde (som dom alltid gör när det kommer någon), så jag öppnade dörren med blicken nedåt för att kunna peta bort hundarna och smita ut, utan att dom gjode det också. Det första jag såg när jag öppnade dörren var att fåglarna ätit ur en soppåse och att det var skräp över hela bron, sen såg jag Poliserna. Jag förstod inte alls varför dom var där. När benen hade vikt sig och jag satt och grät på golvet, började jag plocka upp skräpet fåglarna hade röjt med.

Och nu? Jag känner mig så jävla besviken, arg och lite mera arg. Det ligger mycket på mina axlar nu, tur att man är byggd som en jävla oxe.