Att ha hästarna uppstallade har inneburit lite ändringar i tidschemat. Jag måste vara vaken längre på kvällen, och därför ligger jag lite längre på morgonen. Jag är där på morgonen för att släppa ut dom, jag är där på dagen för att rida, och jag är där på kvällen för att ta in dom, tur det är nära.... Igår när bönan gick förbi arturs box (med artur i) tvärstannade hon...som, men, är du också här? HEJ! Bytte även boxar åt dom igår, då boxarna dom stod i hade täckta väggar, upplevde att bönan blev stressad av att inte se något, nu står dom i boxar med galler så att dom kan se åt alla håll, dessutom har dom fönster så att dom kan se ut också.

Petter tycker det är jätteroligt att rida med sällskap, han blir piggare och vill mer, så nu kanske vi får lite kondis också på köpet.

En annan ny rutin är hundpromenader. Tidigare öppnade jag ju bara dörren, nu måste koppel på, nedför trappen och ut och gå.

Bilden tillhör Mathias/Villfarelser

Det börjar dra ihop sig nu. Igår kördes det möbler till tippen (Tack Susi) och nu är det yttepytte kvar, så i helgen (mest söndag) tänkte jag börja städa ur gården. Om det är någon som har lust att hjälpa till att putsa fönster så skriv till mig på PM så att jag har proviant så det räcker.

Igår fick Petter promenera utan hästsällskap, dock var dotter och hundar en liten bit bakom, lite spänd var han dock, men det kommer, vi har ju bara stått där i en vecka typ.

Man vet att man har hästarna i en skogshage när detta finns utanför hagen.

Jag har återupptäckt skönheten med gatulampor och asfalt

...som går. Vi vet ju alla att det är livet, man är ju så van att det kommer en ny dag, det har det ju alltid gjort. Samtidigt vet man ju att det en dag är slut på dagarna, och ändå är det så jobbigt att ta in, svårt att vänja sig med. Har man levt med någon i 22 år så är det ju inte konstigt....att det blir konstigt.

Vilar flera timmar varje dag nu, för att försöka komma ikapp, inte alltid jag somnar men jag tvingar mig att ligga där och slappna av. Hundarna hjälper till, dom ligger på varsin sida.

Annars känns det som att jag går i cirklar.....

Det sa ju prästen när vi gifte oss, hade väl aldrig kunnat föreställa mig...... detta. Jag kan fortfarande se hur jag skulle öppna dörren för Poliserna, bilen var omärkt och därför visste jag inte att det var Poliser. Hundarna skällde (som dom alltid gör när det kommer någon), så jag öppnade dörren med blicken nedåt för att kunna peta bort hundarna och smita ut, utan att dom gjode det också. Det första jag såg när jag öppnade dörren var att fåglarna ätit ur en soppåse och att det var skräp över hela bron, sen såg jag Poliserna. Jag förstod inte alls varför dom var där. När benen hade vikt sig och jag satt och grät på golvet, började jag plocka upp skräpet fåglarna hade röjt med.

Och nu? Jag känner mig så jävla besviken, arg och lite mera arg. Det ligger mycket på mina axlar nu, tur att man är byggd som en jävla oxe.

Jag är nog det nu, en mycket hård rensningsexpert, vissa grejer jag tog med till lägenheten fick även dom åka till tippen, så jag blir hårdare och hårdare märker jag. Min faster bad om min expertis igår. Släng allt, sa jag. I natt drömde jag att jag stod i någon annans köksskåp och rensade.....

Ridturen igår var magisk, det regnade varmt höstregn och Petter var pigg och klev på ordentligt i skritten, glad och nyfiken. Jag satt bara och njöt. På vägen hem blev det en längre sträcka trav, balanserad och på lös tygel.

Fortsätter att vara väldigt trött. Igår åkte vi kommunalt till dotterns skola, för att ha koll på bussar och hållplatser, ett genrep. Började med att somna på tåget, med huvudet i bordet. När vi kom fram till skolan blev vi hämtade av en kompis (tack!) så att vi skulle slippa åka kommunalt hem också. Fortsatte med att somna i bilen på väg hem, och sen sov jag tre timmar på sängen.

Petter tyckte det var jätteroligt att det gick en häst i hagen, bredvid paddocken, och blev busig, han busade upp den andra hästen också (den i hagen) som galopperade runt. Mycket man ska vänja sig med när man flyttar till nya ställen.

Ska ner och släppa ut hästarna snart, sen tänkte jag sova lite till...

Igår sov jag typ hela dagen, klev upp för att gå ut med hundar, åka till stallet, annars sov jag. Gissar att det behövs många fler sådana dagar för att komma ikapp. Väldigt skönt var det, att bara ligga där, ge fan i allt annat.

Petter och jag har nu testat en av skogsrundorna, där gäller det att lyfta på fötterna då det är grenar, rötter, stenar och nedfallna träd överallt. Vi får öva lite på den rundan, men han är bara bäst som tar allt med ro.

  Var man än bor, är det samma himmel

Det är mycket som ska få plats där nu, planeringar, tider, möten och alla nya förvirrande tankar, tillsammans med allt det vanliga. Igår åkte jag till gården för att börja lite smått, när jag kom fram insåg jag att jag hade glömt nyckeln.... så tröttsamt. Gräset fick sig en dust istället.

Jag red i paddocken igår, med sällskap. Petter tyckte det var jätteintressant att det var en annan häst där. Så det blev mest ett titta-pass. Titta på hästen, titta på grejerna utanför paddocken, kolla utsikten, lyssna efter hästarna som var i hagarna men som inte syntes. Och såna pass måste man ju också ha. Sen blev han lite busig och pep till.

Annars är jag väldigt trött, längtar extremt mycket efter vardag och rutiner.... när allt fungerar igen, nu är det väldigt jobbigt att få ihop vardagen.

    Tror Malin har en friare....