Har haft lite mer ont i några dagar, mest legat, men nu är jag lite piggare. Har börjat plocka örter i trädgården....det låter märkvärdigare än vad det är. Det jag plockar är brännäslor, tistel, kärringtand och maskrosblad. Det ska torkas och smulas i hink och ges till hästarna i vinter. Sen har jag plockat nässlor och förvällt, tänkte pröva att göra en nässelpaj med getost, får se vad familjen tycker om det. Kan säga att det var första gången jag tillredde mat med arbetshandskar.

...så hade vi två hönor och en tupp. De slutar ju lägga ägg i perioder,så det var inget konstigt med att det inte fanns några ägg....bara det att den ena hönan gömde äggen för mig, och ruvade på dom. När jag upptäckte det hade hon en hel hög med tiotalet ägg. Herregud! Det var mitt i vintern och ska det födas kycklingar ska det ju vara varmt, så jag tog in höna och ägg och placerade dom i rummet bredvid köket. Efter några dagar började det komma kycklingar, och när hönan var nöjd med antalet slutade hon att ruva på dom som var kvar. Alltså var det dags att rensa och slänga dom äggen hon ratat. Men ett ägg.....det var hackat på innifrån, men inte öppet. Så jag öppnade det och där låg ju en liten kyckling. Den verkade död. Jag blåste på den, då rörde den sig. Oj, oj! Snabbt ner med den till hönan, som inte alls ville veta av den. Hon försökte till och med döda den. Så jag tog upp den igen, stod med den i handen och undrade vad fan jag skulle göra nu. Den behövde ju värme, och jag hade inga sådana maskiner. Tänk! Tänk! Och så stoppade jag ner kycklingen i B-H:n, och där bodde den i någon vecka. Jag matade den och gav den vatten ofta, den fick följa med mig överallt. När jag var och handlade frågade folk om det var jag som kvittrade...haha... När den hade växt till sig och kunde äta, dricka och gå själv erbjöd jag hönan sitt minsta barn, och nu gick det bra. Så det blev en stilig svart höna av den där lilla kraken.

Vilken härlig sommar vi haft i Jämtland, den bästa på väldigt länge. Hästarna är dock inte överförtjusta. Petter tycker inte om värme och står rätt mycket i lösdriften om det är för "vackert" väder, sen är det ju dom där insekterna också. Tur att det blåser så mycket här... det blåser typ jämt och jag har knappt sett en mygga på hela sommaren. Svårt att tänka sig att det är jul snart.....

Sen vill jag slå ett slag för "stallmanekyr"

... är tre. Malin har hängt med sedan kattungetiden och dom två andra har nässlat sig in in med tiden. Malin och Arwen är utekatter, medan Legolas tycker det är mysigast (och lugnast) på övervåningen där hundarna sällan är. När Arwen är ute går hon som om hon är ute för första gången, med jättehöga steg, och lite försiktigt sådär. Och hon ser nästan alltid jättelycklig ut. Förra året när jag red i paddocken tvärnitade Petter för att det kom en vit fluffboll studsande över ridbanan, det var Arwen (tokfia). Arwen går också under namnet "fotomodellkatten" för att hon är så otroligt vacker.

Malin

Malin igen

Arwen

Arwen och Legolas

Nu har hästarnas semester hunnit ungefär halvvägs, och jag är så ridsugen. Ska bli väldigt roligt att sätta igång dom igen. Idag ska jag följa med en kompis med hennes häst. Jag tycker det är kul att följa med som groom, och jag ser det som träning av mig själv då jag lätt blir nervös när jag själv ska åka iväg med någon häst. Jag vill ha full koll, veta exakt vart jag ska, och då menar jag på detaljnivå, alltså veta var jag ska parkera osv. Har jag aldrig varit dit jag ska, åker jag först dit utan häst för att reka. Minst stressad är jag när jag åker med bönan, hon är så lättsam att ha med sig.

När brorsan skulle göra lumpen för sådär trettio år sedan var han tvungen att placera ut sina husdjur under ett års tid. Det var svårt att säga nej till det, han var rätt övertalande. Så kom då Herr Hillman hem till mig. Mina kompisar vägrade att hälsa på under det året. På nätterna låg jag och lyssnade till hans fotsteg..letade efter en väg ut ur buren. Vid ett tillfälle hörde jag hur glaset flyttade på sig. Jag klev upp mitt i natten och tejpade igen det flyttbara glaset. När året var slut var jag rätt glad över att återlämna Herr Hillman till min bror.

  bilden har jag lånat från någonstans.

Jag har en förkärlek för reptilmönster, så jag har benskydd, boots, hjälm och groomingväska i med croco-mönster. Det är något med mönstret som tilltalar mig, gillar även giraffmönster. När jag var liten fångade min lillebror ormar nästan varje dag, och dom tog han hem till lägenheten. Jag släppte ut dom. Han tog med sig massor av ödlor hem, som jag släppte ut. Han var med i något killgäng som jag också ville vara med i, men då var man ju tvungen att pussa en orm på munnen och äta en myra, för det ""hade ju alla andra i gänget gjort", så när dom fångade en kopparorm pussade jag den på munnen, och åt upp myran. Naturligtvis hade inte dom andra gjort det, bara jag.

Min mamma var här för ett tag sedan. Hon hittade en gul kantstött historia på diskbänken. Får jag slänga den, frågade hon. Nä, sa  jag, den har ju hängt med ett tag nu. Den kan ligga där till nästa påsk.

Jag är alltså ingen som går omkring och pyntar, och som tycker det är kul att dra fram julgranen, byta gardiner bara för att det är april, eller leta efter enbuskar bara för att det är jul. Eller alltså, jag tycker att det är jättemysigt när andra gör det, och tänker att så borde jag också göra. Men, nä, det blir inte av. Inte längre i alla fall. Andra saker går före, mata hästar, gå ut med hundar, städa toaletten. Funderar på att lägga en jultomte bredvid kycklingen och kanske lite enris och en pumpa så behöver jag inte fundera mer på det.