Hästarna har semester, inte så mycket för att dom behöver semester, även om det säkert är skönt med lite ledigt, utan för att det är så mycket annat som ska göras på sommaren. Jag orkar inte både och. Antingen rida eller fixa med gräsmattan, skrubba boxar eller vad som nu behöver göras. Jag har fibromyalgi och kroniskt utmattningssyndrom så jag får vara noga med att lyssna på min kropp, det är väldigt lätt att göra för mycket. Det funkar att göra för mycket under några dagar bara jag får vila efteråt, men att köra på hela tiden på det viset går inte. Jag har lärt mig med tiden vad som fungerar och vad som inte fungerar. Jag är väldigt rutinbunden och har mina rutiner som jag ogärna ruckar på. Till viss del är det för att jag gillar rutiner men också för att jag har fått det att fungera och då vill jag inte gärna ändra på det.

Pratade med en kompis på telefon, höll på att tipsa om en supergod paj.

- Ja och så ett äpple och pecan...

- NEJ! DU FÅR INTE KLÄTTRA UT GENOM FÖNSTRET!

- Nä, det hade jag ju inte tänkt....

- Fortsätt.. pecan och...

- ...rabarber och det viktigaste av allt....

- DU ÄTER INTE HUNDBAJSET!

- ...vilket hundbajs?

Att prata med småbarnsföräldrar är verkligen hysteriskt roligt

.... är tre år och också en korsning, vi gillar hundar med skägg. Humlan är en smart tjej, står jag och lagar mat kommer hon med sin matskål och släpper den på mina fötter. Hon är en stadig tjej byggd som en tjur. Ända sedan hon var liten har hon brottats med Doris och således blivit väldigt stark, Doris är hennes idol och hon är som lyckligast de gånger Doris tvättar henne. Veterinären brukar säga att hon bör banta några kilo, sist sa min man att hon skulle känna på henne, och då tog hon tillbaka det. Hon ser lite rund ut, men det är muskler. Tänk om man kunde säga detsamma om sig själv.

...är också åtta år och hon "följde med på köpet" när jag hämtade Bebis. Skulle inte alls ha två hundar med mig hem och jag visste inte ens om att det fanns fler valpar än Bebis, och ändå av någon anledning hade jag med mig två halsband, ett stort och ett litet, och två koppel. Så när jag blev tillfrågad om jag ville ta med mig den extra valpen hem tänkte jag att det nog var meningen. Har aldrig ångrat mig för hon är världens bästa, mest kärleksfulla hund. Hon kan gosa i evighet, låta som en varulv och skrämma iväg obehöriga. Hon är också en korsning, en osannolik korsning av dalmantiner, siberian husky och.....kungspudel. Aldrig någon som har gissat rätt och så här ser hon ut.

... är åtta år och en korsningsdam. Hon är en riktig fröken och valde till min besvikelse att följa min man istället för mig, men jag duger ibland, när han inte är hemma.

Har sneglat åt AR-hållet förut men aldrig tagit mig tid att riktigt sätta mig in tidigare. Men när det blev problem med bönan, ja då blev det lösningen.

Bönan är född 09 och reds in som treåring, inga konstigheter där. Men sen efter ungefär ett år började det krångla. Hon blev sur när vi skulle jobba, ibörjan tänkte jag att det var tillfälligt, men det blev värre. Åkte in med henne till kliniken där det konstaterades kotledsinflammationer i båda fram. Konstigt tänkte jag, för hon var ju inte alls mycket riden, men hon behandlades och vilade efter konstens alla regler. Men hon ville fortfarande inte bli riden. När jag satt upp började hon att sparka bakut, tiotalet sparkar efter varandra, utan att röra sig framåt. Hm. Åkte in till klinken igen, men dom kunde inte hitta något fel. Röntgade ryggen också för säkerhets skull, men där var det inget konstigt. Så jag ställde av henne eftersom jag inte visste vad jag skulle göra. Så hon stod så ett år, på vila. Sen åkte jag iväg till en equiterapeut (hon hade träffat sådana förut också) men den här gången hittades ett fel. Hon hade förmodligen gått omkull i hagen och slagit i höften, för hon var sned. Den här snedheten behandlades regelbundet av eq och dagligen av mig, som stretchade ryggen. När låsningen var borta var det ju dags för ridning igen. Men nej, det ville hon inte alls veta av. Jag slet mitt hår, vad skulle jag göra? Veterinären föreslog att jag skulle sätta upp någon som "vågade säga ifrån", men det ville jag inte göra. Jag vill ha en relation med mina hästar, inte tvinga. Så vad skulle jag göra? Ja, ja, man kan göra mycket från marken också och det var så AR kom in i bilden igen. Kollade filmer på youtube och googlade, sökte rätt på likasinnade i min omgivning och fick fatt på inte bara en tränare, men två, som kunde tänka sig att komma till våran lilla ridskola (som har ridhus). Redan första träningspasset blev det uppenbart att hon hade fått med sig en rörelsestörning efter låsningen i höften. Jag började tro att jag var helt blind och dum i huvudet som hade missat detta, men nu visste jag ju. Ingen ide att älta, gå vidare istället. Det var därför hon hade fått kotledsinflammation, efter hon snedbelastade sig. Så i ett och ett halvt år tränade vi från marken för att hjälpa henne tillbaka till rätt rörelseshema men också för att hitta tillbaka till varandra, förtjäna nytt förtroende. Har börjat sitta på henne igen, och till och med skritta trettiotalet steg med ledare. Jag vill inte pressa henne för gör jag det faller hon snabbt tillbaka i att sparka bakut igen. Bönan  har börjat tycka att träning är ok igen. Jag har haft stor hjälp av Mrs Doolittle, en kvinna som pratar med djur, hon har hjälpt mig förstå hur bönan vill träna, och hur känslig hon faktiskt är.

Vi bor på en gammal gård med anor från 1400-talet och ja det spökar. Värst var det i början när vi precis hade flyttat hit. Flera gånger hände det att jag kom ut till stallet och såg att hästarna stod i "fel" boxar, alltså inte dom boxarna jag hade ställt dom i på kvällen, och alla boxar var låsta ordentligt på morgonen. Mystiskt. Imorse hittade jag det här söta lilla handavtrycket. Har vi pysslingar i stallet?

Alla har vi olika mål med ridningen, det kan vara tävling, mysiga skogspromenader, relationen med hästen eller något annat. Mitt mål är samspel. Jag vill kunna rida på yttepyttesmå hjälper som inte är synbara, på en villig häst som litar på mig och som vill samarbeta. Jag är dressyrnörd och tycker det är kul med skolor. Den här filmen på Pedro Torres tycker jag är så cool. Det är ett drömmål och till hösten ska jag pröva på WE för första gången.

https://youtu.be/XZ8d9ByD5L4