Tog en promenad i morse, det är lätt att bli hemmablind, men vi bor så vackert på vår lilla ö. Träna på att se det vackra omkring dig!

Är väldigt kinkig med schabrak, har svårt att hitta något jag verkligen gillar, eller tröttnar på dom jag har. Eller jag har ju några favoriter, båda från HV Polo. Sen brukar jag renovera gamla schabrak, göra dom lite roligare. Har nästan all utrustning i brunt och bruna schabrak gillar jag men det kan bli lite tråkigt kanske men det är lätt att piffa upp. Såhär gjorde jag med två schabrak för ett tag sedan.

Den här utsikten har jag från gödselstacken, inte dålig.

Ibland tänker jag att jag nog borde sälja någon av hästarna, det är i perioder rätt jobbigt även om jag inte rider så långa pass. Artur är ju dessutom bara fyra och rids inte mer än fyra gånger i veckan. Bönan rids ju egentligen inte alls, men ibland tänker jag så. Säger till min man att jag borde nog sälja någon av hästarna. Är du inte klok, säger han då, du som har så fina hästar. Du kan ju inte sälja någon av dom. Och det har han ju rätt i, det skulle jag inte kunna göra. Mina hästar är mig väldigt kär och även om jag ibland tänker så lär det nog inte hända. Har förstått att min mans reaktion är rätt ovanlig, så han får nog också stanna kvar.

Dressyr, hoppning, fälttävlan, körning, WE... det finns många grenar man kan tävla i och som i alla sporter kommer det skador och förslitningar. Man pressar sin kropp till det yttersta för att bli framgångsrik och nå toppen, inget fel med det, det är ju självvalt eller hur? Och fotbollspelare tränar ju inte på samma sätt som ballerinor eller kanotister och fotbollspelaren kan ju tycka att ballerinans träning är helt vansinnig, det är väl inget bra att stå på tå sådär mycket (vi har väl alla sett bilder på hur deras fötter ser ut) och ballerinan kan kanske tycka samma sak om kanotisten, allt utifrån sitt eget perspektiv, men det är ju inte tokigt för den som utför träningen eftersom det finns ett syfte och ett mål som man vill nå. När man tränar blir man vältränad (så klart) men kroppen kanske inte håller lika länge som en kropp som bara motionstränar. Med det menar jag inte att det är fel på något sätt att träna för att nå dit man vill men det blir ju lite problematiskt när vi blandar in en part till (hästen) som väl inte stod utanför träningslokalen och anmälde sitt intresse. Man hoppas ju att ballerinaryttaren hittar sin ballerinahäst och att kanotryttaren hittar en häst som gillar att paddla......

...är fem år, och har bott hos oss i sedan augusti förra året. Hon blev hämtad av polisen då hon bodde i misär. Det är en ängslig tjej som väljer ut en person som sin trygghet. Iris har valt mig som den personen, och hon följer mig som en skugga. Dock hon har vuxit mycket sedan hon kom, och kan nu vänta inne i lugn och ro medan jag släpper ut/in hästar osv, bara jag inte är borta för länge. Vi har fortfarande mycket kvar att jobba med. Jag skulle jämföra det med posttraumatisk stress, blir det för mycket så kissar hon inne. Det visste vi om när vi hämtade henne men vi hoppas ju förstås att hon ska sluta med det helt. Vi är väldigt kära i Iris, mest jag då förståss. Hur kan man säga nej till det här ansiktet?

... vill gärna lägga sig tungt i handen, släppa bakbenen och gasa på. Det blir tungt för mig om jag ska bära upp honom och jag har aldrig hittat något bra sätt att lösa det på. Sista året (ett och ett halvt) sedan jag började med AR har vi jobbat mycket med skolskritt, för att han ska ta mer tyngd bak. Jag har längt tyglarna för att han ska bära sitt huvud själv. Så i skritten bär han sig väldigt bra nu. Vi har börjat med traven, och sedan några månader går det riktigt bra korta stunder. Travuppgångar. Travuppgångar, och nu har vi börjat trava lite längre som i och för sig inte alls är särskilt långt, men jag tänker skynda långsamt. Så fort han "tappar huvudet" går vi över till skritt för då orkar han inte mer just då. Ibörjan tänkte jag att vi kommer aldrig kunna trava men det är bara att andas in och tänka att det får ju ta den tiden det tar.

Igår tog jag med mig gubben, dottern, brorsan, svägerskan och våra närmsta grannar, och åkte iväg till en loge i en grannby. Där hade några eldsjälar ordnat med buffé som var närproducerad. Älgen var skjuten av grannen, lammet har grannarna fött upp, nässlorna plockade bakom huset, salladen odlad på gården, fisken fångad i sjön nedanför osv. När vi kom fick vi mjöd eller bladsaft, bladsaft för mig eftersom jag körde, men jag smakade på mjöden som smakade lite som vin. I buffén fanns gäddpaté, älgpaté, en röra på rökt abborre, paj på nässlor, lammben,rostbiff på älg, sallad, getost från mejeriet i närheten, hembakta kex och mycket annat gott. Supertrevlig kväll som avslutades med mousse gjord på vilda hallon, honungskaka med honung från bikuporna i byn, hjortronkompott och kaffe.