Igår var det riktigt mysigt väder....i alla fall om man var inomhus, men jag tänkte inte banga. Jag tog in hästarna, satte på Petter grimman....och....där tog det stopp. Han stannade i boxöppningen, jag kan vänta tänkte jag och stod där, och det gjorde han också, stod där. Vi tittade på varandra en lång stund. Öronen vippade åt olika håll, det ryckte lite i munnen, han vickade lite på huvudet. Ja, jag kan ju inte läsa hans tankar, men nog förstod jag att han gärna hoppade över dagens pass. Och det är helt ok, det var blött och äckligt väder, gör ett nytt försök imorgon då det inte ska regna/snöa.

Istället gick jag in i mitt rum och det är inget mysigt ställe att vara i. Jag har försökt renovera det i.......borde vara tredje året. (Herregud).     Det är spacklat och slipat och det målade på dörrar och så är uppruggat, nu är det bara taket kvar och det var där det blev supertråkigt/riktigt besvärligt. Jag ska stå på pallen där (jag är 155 cm) och täta sprickorna mellan bräderna som är runt 60 stycken. Jag mäktar med ungefär tio minuter, och inte blir det varje dag heller för då hade det varit klart det första året, det blir lite bortprioriterat. Nu har jag tagit ny fart och försöker stå ut 15 minuter om dagen (det gör jätteont i nacken och armarna av att stå så). Så kanske jag har ett eget rum innan sommaren. Jaha, tänker du, varför sover hon inte med gubben då? Gubben tränar karate i sömnen, och boxning och kanske något annat, så nä, där vill man inte ligga, fast hundarna gör det i och för sig så då är det ju trångt också (om han nu inte slogs).