Jag har ju inte tränat groundwork med Petter tidigare, för att Petter är..... lite svår från marken. Petter är dominant och har mycket egen vilja, och han vet att han är stark. Dessutom är det ju så kul att rida....men nu har jag ju blivit lite tvingad att jobba från marken och wow.... Petter har överraskat mig... Han har växt mycket de senaste åren, och då menar jag inte på höjden, det visste jag, men... Igår var vi ute på promenad igen. Han var avslappnad (och det är ju då han lyssnar som bäst) så vi ökade och minskade skritten, och han lyssnade så himla bra. Den korta skritten är lite avhuggen i dagsläget (han saktar farten och stannar, går, stannar, går) men han går inte om mig, så det kommer sen (det var likadant med bönan), vi gör halt (bara det liksom) och han backade med mig flera gånger, travuppgångar. Allt detta gjorde vi på lång tygel utan att jag behövde sätta på något tryck eller vifta med tygeln. Jag var så rörd, min fina Petter. Vi jobbar bara några steg i taget, resten av tiden bara går vi och tittar på omgivningen, smakar lite på gräset och så. Vi har inte börjat med skolor ännu, då jag inte vill överrösa honom med nya saker, jag vill att han ska få känna sig duktig, för det är han. Duktig!