Sadeln är ännu inte klar, så Petter och jag tog en promenad igen. Jag var inställd på att han skulle vara väldigt pigg då han inte gjort något annat än att gå i hagen den senaste veckan, men han var helt rofylld och med mig. Vi tränade på det vi tränar lite då och då, och däremellan gick vi bara. Eller han gick och jag halkade runt som en berusad ballerina då det var isgata. Jag är väldigt stolt över oss, det är inte många år sedan det nästan var omöjligt att leda honom på promenader, då han bara ville busa...

Längtar lite....

Bönan fick mysa lite på gången, flätade ena sidan av manen och tränade lite på att flytta vikten bakåt. Hon har varit så glad sista tiden, sprätter runt i hagen och gör jämfota hopp, bockar och håller på. Hon ser väldigt spänstig ut nu.

    Något jag inte lagt märke till förut är att manen blir ljusare ju längre ner man kommer...

  Den här tittar jag på extra mycket nu när jag inte rider. Någon gång...... (målbild)