Tog med mig Petter på en promenad där vi tränade lite medans vi gick. Följa takten, prövade att korta skritten och det gjorde han, dock inte lika fint som bönan, men med henne har jag ju tränat mycket mer från backen. När jag saktade farten (med Petter) så saktade han också farten....samtidigt som han undrade vad jag hade sett som gjorde att jag plötsligt började gå långsammare.....varje gång.....vad ser du matte? Vad är det som är fel? Vi gjorde lite travuppgångar och halter också...där har vi lite att jobba på. När vi skulle vända hemåt hörde han något som skulle stirras ut. Jag hörde det också och trodde att någon högg ved. Det visade sig vara en lilaklädd kvinna med stavar, mycket muskler i dom armarna som lyckades trycka ner stavarna så hårt att det låt som yxhugg. Petter var skärrad! Lila kvinnor liksom!!! OMG! Så focuset var inte på topp därifrån, han lyssnade inte nämnvärt men å andra sidan drog han inte iväg heller så man kan ju säga att han lyssnade ändå...för är det någon häst jag "tappar" så är det Kung Petter. Vill han sticka så sticker  han liksom....men han stannade kvar, lite skärrad. Halvägs hem kunde vi börja jobba lite igen även om halter och långsammare takt inte ville bli bra. Prövade att gå framför honom baklänges, det har jag bara gjort två gånger tidigare, han tyckte jag var konstig och försökte gå runt mig men var snäll nog att inte gå över mig. Så det har vi också att träna på.

  Petters rumpa är rund som en boll, han har den rundaste rumpa jag sett.

Bönan fick träna skolor längs vägen och på stallgången gosade vi, hon är den enda som vill gosa. Petter är otålig och jag kan på sin höjd få klia hans öron... men bara en liten stund... Bönan har en vinterpäls som en mammut.