Jag och bilar verkar inte vara någon vidare kombination, så jag fortsätter med eländet.

Det här hände för sex år sedan, när vi precis var nyinflyttade där vi bor nu. Det var vinter och ganska kallt. Jag skulle hämta spån och hade lastat på transporten på gubbens tjusiga Jeep eftersom min bil inte ville starta. Jag hann några kilometer runt på andra sidan sjön när jag känner att jag är så jävla trött, riktigt jättetrött, så jag öppnar fönstret för jag tänker att den kalla luften ska väcka mig.....när jag öppnar fönstret ser jag röken som bolmar ut ur bilen....DEN BRINNER! Känner mig helt förvirrad, stannar bilen och kliver ut....jo då den brinner längst bak på insidan. Börjar gå ifrån bilen och ringer gubben (eftersom jag kände mig så förvirrad) och säger att hans bil brinner och att han måste ringa brandkåren. Sen säger det poff och bilen står helt i lågor, däcken exploderar och jag fattar ingenting. En granne kommer springande och jag (förvirrad) sträcker fram handen och säger något i stil med "Hej, det är vi som har flyttat in där i det gula huset". Och han svarar "Ja, det var ju ett nytt sätt att göra entré på". Gubben kommer farande i traktorn (eftersom min bil var obrukbar) för att kolla att jag levde. När brandkåren kom var hela bilen utbränd och halva släpet. Jag är rätt glad över att jag vevade ner fönstret, för att inte tala om hur glad jag är att det inte stod någon häst i släpet.

Efter det är jag väldigt känslig för dofter i bilen eftersom jag tror att det brinner, då får jag tunnelseende och pulsen ökar....