På somrarna när jag var liten (innan jag fyllde tolv och vi flyttade till Jämtland) så jobbade mamma på kollo, så några somrar fick jag och brorsan följa med på kollo. Ett år var vi på någon ö i utkanten av Stockholms skärgård. Ett år var vi på en herrgård i närheten av Grythyttan. På det kollot var jag bland de äldsta av barnen. Jag hade väl lite tråkigt antar jag och tyckte inte att det hände så mycket, sökte spänning i tillvaron....så jag organiserade en rymning. Det var jag och två till (flera år yngre än mig). Vi smög ut på kvällen, snodde proviant i köket och smög iväg ut i skogen, gick längs ensliga vägar och hamnade till slut vid badstranden och ombytningshytten där. Vi var borta hela natten och en bit in på morgonen.

Vad vi inte visste var att vår rymning upptäcktes redan på kvällen, och att oroliga vuxna var ute och letade efter oss hela natten.... För så långt hade jag ju inte tänkt, såg det mer som ett kul bus.....men när polisbilen rullade in i skogsgläntan där vi var blev vi så rädd att vi inte vågade gå fram. Poliser är ju jätteläskiga (och så gick jag och gifte mig med en typ tjugo år senare), men då fattade jag hur allvarligt man såg på vår rymning. Lite senare (någon timme?) kom mammas bil körande i skogsgläntan....då sprang vi fram... Sen forslades vi tillbaka till kollot... och oj vad skäll vi fick... Ja, det var väl välförtjänt antar jag, och något mer kollo blev det inte.