Igår var det fortfarande superhalt och plusgrader, men vägen var sandad så jag tänkte att jag får väl glida av gårdsplanen (Petter har brodd) och hålla i Petters man. När hästarna stod i sina boxar och jag precis skulle ta ut Petter på gången så TUTADE det från därborta där grävmaskinen står. Båda hästarna ryckte till för att sen stå blickstilla och lyssna. Ja, jag med. Ska dom spränga nåt? Inte vet jag, men jag höll mig beredd. Vi kom av gården ok, jag åkte på skorna och stödde mig på Petter, ett annat sätt att tolka.... Klättrade upp i sadeln när vi passerat gårdarna. På vägen bort tränade vi lite skolskritt. Han har mycket spring i benen nu, förmodligen för att det inte är så kul att busa runt i hagen när underlaget är som det är. Det var länge sedan jag hade så mycket bjudning, vi har ju inte galopperat på säkert ett halvår (minst) eftersom han inte har velat. Förmodligen har det berott på sadeln. Hade jag bett om galopp igår hade jag fått det, eller nu var det han som bad om det och jag som sa nej. Inte helt optimalt väglag för det, och så vill jag att han ska får ur sig den värsta överskottsenergin först. Han var väldigt på igår så det blev skolor i traven igen då travuppgångar inte var att tänka på.....han måste få rasa av sig det värsta först. TokPetter, men jag är väldigt glad över att han vill igen, och vill, och vill. Jag var helt svettig när vi kom hem. Bönan fick träna på skolor, tjusiga tjejen.