Skolor stod det på schemat. Eftersom vi inte har tränat ordentligt på länge så tog vi det lugnt. Öppna/sluta i skritt på lång tygel och även diagonal slutor som i dagsläget är väldigt raka. Sen när vi nästan var på vårt vändställe blev Petter störd av ett mysko ljud, så där stod vi......i säker fem tio minuter och lyssnade. Jag är rätt säker på att det var någon som promenerade med antingen brodd eller stavar med brodd. Klick.klick.klick.klick Och människan gick inte på samma väg som oss, så hon syntes inte. Det jag borde ha gjort då: sitta kvar och vänta u (jag var kall, och frös) eller hoppa av och leda en bit (ont i axeln, måste ha pall för att komma upp). Så....jag vände. Haha, jag visste precis vad som skulle hända. När jag vänder så tar han det som en bekräftelse på att det visst var något läskigt, och när vi har vänt, har han det farliga i ryggen, vilket tenderar till ett aningen högre tempo. Mycket överskottsenergi fanns det också med all denna vila pga sadel/is/storm/värk hos matte/migrän och what not. Det var som att sitta på en tunna krut, krutet smällde aldrig av, men oj så han bjöd.

Bönan fick också träna skolor, och för första gången gjorde hon diagonalslutor. Hon fattade liksom direkt. Böjningen var ju inte perfekt eller så, men hon förstod vad jag menade och gjorde det bra.

Även igår hade vi en tjustig soluppgång, och en mycket vacker måne som lyste upp gården