Dagen började med en fantastisk soluppgång....

Sen tänkte jag att jag skulle vara lite smart och rida en halvtimme senare än jag brukar, för att slippa möta postbilen som jag alltid gör. Inte för att postbilen är några problem eller så, men vi måste ju avbryta eventuell övning vid mötet. När postbilen passerat klädde jag på mig ordentligt (-20) och tog jag in hästarna. När Petter stod på gången med sadeln på hördes ett jävla oljud utifrån, så högt att jag var tvungen att gå ut på gården för att se vad det var. En helikopter......den kommer rätt ofta för att kontrollera elledningarna och kör lågt, kanske 30 meter från marken. Ja, ja, nu var den ju på väg bort..... Ut med Petter och hoppa upp, skritta iväg på lång tygel. Helikoptern hördes och syntes väl, nu var den vid ett av bergen (på vänster sida om bilden), och fågelvägen kan det väl vara några hundra meter , så nära. Petter är lite brydd men skrittar på i rask takt fortfarande på lång tygel då jag inser att helikoptern är på väg mot oss....halvägs över lägdan och det betyder gissningsvis 50 meter bort...... åh.... hur ska detta sluta? Jag vet inte om det var på grund av trötthet i hjärnan eller att jag ändå kände mig trygg med Petter som jag behöll lugnet och satt kvar avslappnad i sadeln med långa tyglar, men det gjorde jag och Petter litade på mig....men ändå.... Lyckligtvis insåg helikopterföraren att det kanske inte var så lämpligt att köra lågt rakt över huvudet på häst/ryttare, så dom vände och tog en annan rutt och det tackar jag för. Miljöträning de lux liksom och här går man runt och tänker att hästarna inte blir miljötränade för att vi bor enskilt..... Vi följde våran plan för dagen....upptempo haha. Även om helikoptern åkte en annan väg så hördes den hela passet och Petter vill ju ha koll så han var vaken och uppmärksam och aningen "på" men vi skötte oss kalas och behöll focus och lugn, men ja, det gick lite fortare än vanligt, men å andra sidan, står det upptempo på schemat så gör det. Det var inget galet tempo, och det var på lösa tyglar så Duktig Petter! Bönan fick jobba på gången då hon är lite mer dramatisk av sig. När jag kom in sen berättade jag för min gubbe, men jo han hade sett oss och helikoptern och tänkt att jag förmodligen var helt dum i huvudet, men å andra sidan, hade jag åkt av hade jag inte slagit mig så hårt utan glidit på isen... Tur att jag slapp testa det.....

Sen blev det kväll......lika vackert som dagen började