När ungarna var små, innan vi flyttade upp till Jämtland var vi på en bondgård som var öppen för allmänheten. Man kunde strosa runt där och titta på djuren, ta en fika eller köpa getost. Dottern var nog två år, inte äldre i alla fall och hon kunde gå och springa själv. På gården fanns en liten gris, det var ingen äta-upp-gris, kan ha varit en minigris. Den hade samma storlek som en mellanstor hund, fast med kortare ben. När vi satt och fikade så blev vi tillsagda att inte mata grisen, då den gick på diet...

Dottern strosade omkring runt borden med en kaka i handen, då grisen fick vittring.....kom emot dottern, grymtade lite, varpå dottern blev livrädd och började gå därifrån. Grisen följde efter, dottern blev jätterädd och började springa, ramlade omkull och fick sin kaka stulen och den hungriga grisen. Efter det var hon hundrädd...hm.

När vi flyttade upp, skulle vi ju ha en hund. Den första veckan var hon lite orolig men sen...

  Klart vi köpte den största hunden, en röd varghund - Gösta.