Jag är glad över frågan, för kan man prata mår man bättre. Jag är så glad att vi är en familj som pratar med varandra, att vi är öppna, vi började prata mycket när barnen fick sina diagnoser (autism/ADHD), vi pratade om vad det innebär, varför vi gör saker som vi gör och inte som andra. Dom är roliga att prata med mina barn. Jag kommer att sakna att prata med Mikke. Googlade upp de olika stadierna vid kris, diskuterade det, fan vad bra det här går, tänkte jag, jag kanske är känslokall, jag kanske inte har några känslor för just nu känner jag inte så mycket, fast jag förstår ju att jag har stängt av, kroppen gör så för att skydda sig själv. Man kan inte ta in allt på en gåg. Just nu focuserar jag på att lösa problem, rensa papper, städa undan, ge bort hans skor till någon med samma storlek, åka till soptippen. Jag har tunnelseende. På kvällen när jag funderar på hur det ska gå när vardagen kommer, när mamma åker hem och blir själv igen, kom ångesten. Jag såg ett högt berg av problem som ska lösas, trådar som ska redas ut. Försökte prata mig själv till rätta. Du fattar väl att du inte kan se alla problem på en gång. Lägg dom i en mapp istället, ta fram ett i taget, så ser det inte så mycket ut. Lös ett problem i taget din dumma jävel. Tror inte att jag lyssnade så bra, jag kan vara rätt så envis på det sättet. När ska jag hinna klippa gräset? Får slå det med lie i höst...

Jag ser mig som en fågel som breder vingarna över mina barn för att skydda dom, jag hoppas inte vinden kommer och för med sig något av dom, att mina vingar är starka.

Bilden tillhör Mathias/Villfarelser

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Välkommen Zafir, som flyttade hit i söndags. Han levererades till Nordansjö i fredags och helgen har vi tillägnat i Nordansjö på ridläger. Perfekt tillfälle att börja lära känna varandra. Till vardags är det "Faffur" som gäller.    Faffur är en 1...

Artur har känts lite avslagen på sista tiden, har väl lite tänkt att det berott på värmen och sommaren och på att vi snäppat upp träningen lite. Det har känts lite otydligt. Hade ut equiterapeuten för att säkerställa att det inte var någon stel muske...

Petter fick vandra över regnbågsbron för ett tag sedan. Vi har ju gått vid varandras sida i 16 år, min absoluta drömhäst, krigarhästen och min once in a lifetimehäst. Så tacksam för den tiden.          Foton av Yvonne Odsberg som också var ...

Igår var Yvonne här vilket alltid är väldigt trevligt. Igår var också en stor dag då det var första gången på nästan ett år som jag satt upp på Petter. Vilken lycka att få sitta där igen, man saknar lite ord men massor av kärlek och välbehag. Resten ...

Häromdagen åkte jag iväg till Yvonne för att vi skulle tillbringa en heldag hemma hos Ewa. Det kändes så spännande, hade fjärilar i magen och en viss förväntan samt en liten liten oroskänsla. Jag tycker det är svårt (lite läskigt) att sätta mig på en...