Jag har fått så mycket kärlek och omtanke, omtumlande, från vänner, bekanta, människor jag inte ens vet vilka dom är, och det värmer, ger hopp. Tack! Ja, jag är här igen, det är flera som sagt att skriva förmodligen hjälper, och idag känns det som att jag vill skriva så då gör jag det.

Jag är ledsen, besviken och arg. Så onödigt. Fan!

Men hur går man vidare efter något sådant? Det är för tidigt att säga, men vidare kommer man ju på ett eller annat sätt. Nu är det basic, kliv upp, borsta tänderna, ät något, drick vatten (har druckit väldigt mycket kaffe dom här dagarna). Vi reagerar olika, min mamma springer runt och städar här hemma, någon vill vara sysselsatt, någon vill prata minnen och kolla på bilder, filmsnuttar. Men det är på basic. Jag gör listor. Vilka man ska ringa till (myndigheter). Måste kolla budgeten. Begravningsbyrå idag. Obduktion på fredag. Hästarna får vila, orkar inte med annat än det nu. Vill finnas för barnen. Har haft kontakt med kristeam och bup, är inte bangen på att be om hjälp.

Var är nyckeln till gräsklipparen, vad är koden till den där grejen, hur fungerar värmepannan????????? Vem ska gnälla på mig när jag går in med skorna nu? Att man kan sakna gnäll.

Hans hundar väntar, varför kommer han inte?

Bilden tillhör Mathias/Villfarelser