Bönan är väldigt sällskaplig av sig, så fort man öppnar ytterdörren ropar hon. När jag ropar in hundarna svarar hon, när jag pratar i telefonen svarar hon. Så gullig. Nackdelen med det är att hon inte vill vara själv, eller det behöver hon ju aldrig vara, men hon är en rymningsexpert som öppnar grindar och boxdörrar, springer rakt igenom eltråd och för några år sedan kröp hon under grinden. Så hagen har staket och en trägrind och det verkar fungera, tur att hon inte är någon hopptalang.

Igår fick hon jobba lite igen, tyvärr är det hon som får stå tillbaka lite, mest eftersom hon inte rids och så har hon inte en massa överskottsenergi som måste ut, hon är lika cool jämt. Först fick hon äta lite gräs efter vägen och när vi skulle hem tränade vi på skolorna. Nu gör hon flera steg i slutan, så det går sakta framåt. Hon är så ivrig att göra mig till lags och förstår hon inte så gissar hon (oftast på slutan) och det är ju bra att hon vill.

Massor av beröm och godis får man då! När vi är ute står Artur och ropar, när jag är ute med Artur ropar hon, ja, hon ropar när jag är ute med Petter också men dom två är inte lika förtjusta i varandra.