Vaknade igår och kände mig trött, det brukar jag aldrig göra. Min bästa tid är från 05.00 till ca lunchtid. Eftermiddagarna och kvällarna väntar jag bara på att få gå och lägga mig, för då är jag jätteseg och trött. Eftersom jag vaknade trött så gick jag och lade mig igen efter att hästarna fått gå ut och fått frukost. Sedan hade jag lovat min vapendragare och hjälpa till att lasta två unghästar, så det åkte jag och gjorde. När det var klart kände jag att jag nog var sjuk faktiskt. Lite konstigt det där, för jag kan (oftast) klara morgnarna även om jag har hög feber utan att känna av det förrän runt lunch, så när jag kom hem gick jag och lade mig igen.

Jag var alltid avundsjuk på mina kompisar som gick ner 5 kg varje gång de var sjuk (eftersom de tappade aptiten). Det  har aldrig hänt mig.... jag kan alltid äta. Jag har aptit även om jag är nyopererad, har 40 grader i feber, har magsjuka,  har ångest, är ledsen, är glad....ja, mat är alltid gott! Får se det från den positiva sidan....det är ju bra att ha aptit för då blir man ju aldrig "soppatorsk". Hurra för mig!

Mår inget vidare idag heller (och både gubbe och dotter är också sängliggande) så hästarna får fortsätta vila.