...som sjuåring på Tyresö Ridskola utanför Stockholm. Hästarna stod i spiltor och dom hade ett stort ridhus. När jag var tillräckligt gammal för att åka buss själv (elva år typ) blev det Vendelsö Ridskola, minns inte varför jag bytte men förmodligen så var det lättare att ta sig dit med buss från där jag bodde. Sen flyttade vi upp till Jämtland -78 och det blev det Bräcke Ridklubb. Snacka om skillnad. Både Tyresö och Vendelsö hade ridhus och flera ridlärare, Bräcke ingetdera och det var väl därför det hette Ridklubb. Det fanns en rätt liten paddock som också användes som hage, pyttelitet stall med plats för fyra hästar (om jag inte minns fel). En liten klubbstuga med kamin där man kunde fika vintertid, hästarna hyrdes ut kvartvis. Fast jag minns mer glädje där än på de stora ridskolorna i Stockholm där man enbart red i ridhuset och knappt visste något annat. I Bräcke lärde man sig mer, fast av varandra, vi red ut och hade lektioner med varandra, efter ett tag anställdes en ridlärare några timmar.

Som artonåring flyttade jag tillbaka till Stockholm och hamnade återigen på de stora ridskolorna, mest Mälarhöjdens Ridskola i Sätra, men prövade även några inne i stan. Det var fortfarande spiltor och väldigt sällan uteridning. Man red något/några år och sen tröttnade man. Gjorde uppehåll något/några år för att sedan börja igen. Och så höll det på. Varför tröttnade man när hästar är det bästa som finns då? Ja, det är ju inte ridningen i sig jag gillar, utan att utvecklas tillsammans med en häst, och det kan du aldrig (?) göra om du rider olika hästar en gång i veckan med ett styrt träningspass. Ingen tid att utforsta, testa, känna. Ja, då tröttnar i alla fall jag.

Sen flyttade jag tillbaka till Bräcke -02, och hittade tillbaka till Bräcke Ridklubb som nu hade flyttat och hade ridhus och ridlärare, så jag började igen. Men som vanligt så tröttnade jag.... men den här gången hade jag möjlighet att köpa egen häst (i Stockholm fanns den inte).... och på den vägen är det....

Bräcke Ridklubb är en liten ridskola, men med ett öppet sinne. Förutom ordinarie lektionsridning finns även träningar i Working equitation, Akademisk ridkonst, Frihetsdressyr, dressyr och hoppning. Det gillar jag!