Satt upp på Petter igår igen, det kändes väldigt skönt, som jag älskar den killen. Det är han och jag resten av livet (ska man ju aldrig säga för man vet ju inte alls, men det är så det känns, och det är det jag ställer mig in på). Vi skrittade iväg på lång tygel, tog den korta vägen då dom slaktat djur åt det andra hållet och det känns ju taskigt att gå förbi när han är så känslig för dofter. Det var ett fritt pass (lång tygel, och Petter väljer form, tempo och gångart). När vi hade vänt och var på väg hem blev han rädd för något, var på väg in i skogen för att slippa möta det läskiga. Jag trodde först att det var en stock som såg lite annorlunda ut. Nåja, vi kom förbi det läskiga och sen travade vi lite och då mötte vi en kvarlämnad (?) jägare som hade gått precis bakom berget där stocken låg, så det var nog jägaren han hörde/kände lukten av. Ja, det blir aldrig tråkigt med en uppmärksam häst.

Nu är grävlingen tillbaka på kasa

Löven har trillat ner så nu ser man huset från gräsrutan där dom får beta innan arbete i paddocken.