På förmiddagen gjorde jag soppa. Jag har ju en massa släktingar i Canada, och har bytt sopprecept med en av dom. Hon fick recept på min ärtsoppa och jag fick på hennes, så igår gjorde jag den. En spännande ny smak, den blev godare när jag mixade den lite, smakerna kom fram lite mer.

Hästarna gick i hagen hela dagen, och gjorde det hästar gör. Artur och Petter nyper varandra, jagas lite men står oftast tätt intill. Bönan håller koll på huset och gnäggar så fort någon öppnar dörren. Tycker hon att jag är sen ut till mattiderna flyttar hon omkring vattenkaret. Det är i stål och det låter väldigt högt när hon gör det.

Vi  har ju en egen varulv på gården, hon både ser ut som en och låter som en. Hon är kung över hundarna, såklart, äldst och störst. Kärvänliga Doris. Hon opererade bort lite cancerknölar för ungefär ett år sedan, nu har hon små knölar lite överallt.... Men än så länge mår hon bra, och är glad..... Söta Doris, den konstiga hundblandningen jag vet. Dalmantiner, Siberian Husky och Kungspudel.

Tog med mig Petter på en promenad där vi tränade lite medans vi gick. Följa takten, prövade att korta skritten och det gjorde han, dock inte lika fint som bönan, men med henne har jag ju tränat mycket mer från backen. När jag saktade farten (med Petter) så saktade han också farten....samtidigt som han undrade vad jag hade sett som gjorde att jag plötsligt började gå långsammare.....varje gång.....vad ser du matte? Vad är det som är fel? Vi gjorde lite travuppgångar och halter också...där har vi lite att jobba på. När vi skulle vända hemåt hörde han något som skulle stirras ut. Jag hörde det också och trodde att någon högg ved. Det visade sig vara en lilaklädd kvinna med stavar, mycket muskler i dom armarna som lyckades trycka ner stavarna så hårt att det låt som yxhugg. Petter var skärrad! Lila kvinnor liksom!!! OMG! Så focuset var inte på topp därifrån, han lyssnade inte nämnvärt men å andra sidan drog han inte iväg heller så man kan ju säga att han lyssnade ändå...för är det någon häst jag "tappar" så är det Kung Petter. Vill han sticka så sticker  han liksom....men han stannade kvar, lite skärrad. Halvägs hem kunde vi börja jobba lite igen även om halter och långsammare takt inte ville bli bra. Prövade att gå framför honom baklänges, det har jag bara gjort två gånger tidigare, han tyckte jag var konstig och försökte gå runt mig men var snäll nog att inte gå över mig. Så det har vi också att träna på.

  Petters rumpa är rund som en boll, han har den rundaste rumpa jag sett.

Bönan fick träna skolor längs vägen och på stallgången gosade vi, hon är den enda som vill gosa. Petter är otålig och jag kan på sin höjd få klia hans öron... men bara en liten stund... Bönan har en vinterpäls som en mammut.

...den lånade sadeln nu. Den låg väl inte som en smäck direkt, men inte helt tokigt heller. Jag får ringa sadelmakaren på måndag och se om jag kan skynda på det hela.

Vi red den korta vägen och Petter fick helt välja, syftet var ju att känna hur sadeln kändes. Han tuffade på utan konstigheter, valde trav här och där. Ja, han har ju stått ett tag nu, så det var ju lite extra energi där också. Det var härligt att äntligen få sitta upp men jag känner mig inte helt nöjd med lösningen. Tänker att jag rider varannan gång och bara promenerar varannan gång tills sadeln är stoppad.

Sen tog jag ut bönan. Vi tränade på travuppgångar, och det blev bättre flow när jag "travade" på stället lite så hon han med mig och inte blev överraskad när jag helt plötsligt var på väg i en högre växel.

    Nu är vintern här, och man kan inte komma ifrån att det är väldigt vackert med all rimfrost, även om det är lite kallt om fötterna.

Idag ska jag prova en sadel jag lånat, hoppas kunna rida i den. Annars får jag jaga sadelmakaren med blåslampa...

Min gubbe är ju inte alls intresserad av hästar, även om han älskar djur, men något lär man sig tydligen utan att vara intresserad. Nu för tiden kan han i filmer peka ut åtminstonde vilka som är Frieser och hästar av andalusisk typ. Tycker det är för lite Welsh Cob i filmer.... Gillar ni westernfilmer? Tips: En serie som heter West World och är en MODERN westernserie. Jag älskar den och sitter bänkad när ett nytt avsnitt kommer. Kända skådisar som Anthony Hopkins, Ed Harris mfl.

Det finns olika stadier. Jag fick min fibromyalgi efter en utbrändhet och två täta graviditer (-99 och -00). Jag är inte på något sätt ledsen över det eller missnöjd med mitt liv. Det är vad det är, och man anpassar sig. Jag har konstant ont i kroppen och är alltid trött typ utmattad. (Har även kroniskt utmattningssyndrom)

Det syns inte utanpå att man har fibromyalgi och jag vill inte att man tycker synd om mig, jag tycker inte synd om mig. Men, om det inte vore för hästarna skulle jag inte ens gå upp ur sängen på morgonen... lite orolig vad som händer den dagen jag inte orkar med hästarna. Hoppas jag hittar något annat att haka upp mitt iv på.

Det är svårt för andra att förstå någonn annans smärta, min huvudvärk är inte likadan som din. Fick migrän när jag var 20 (också en stressjukdom) Min kompis tyckte alltid att jag var gnällig när jag hade migrän, tyckte jag var larvig och jobbig som bara ville gå hem och lägga mig. Hon ringde mig 15 år senare och bad om ursäkt då hon hade haft sitt första migränanfall.

Jag har alltid mer eller mindre ont i huden, mjukdelar och leder, och ibland även i muskler. På vintern är det värre men man vänjer sig, accepterar och anpassar sig. Skulle jag gå omkring och tycka synd om mig skulle det aldrig gå, men faktum är att jag får tvinga mig till allt jag gör, även det som är roligt. Jag tvingar mig ut i stallet också, men är väldigt nöjd när jag sitter upp. Jag orkar rida ungefär 15-30 minuter, oftast mest i skritt. Jag vilar ofta, flera gånger om dagen. När jag gör saker gör jag det i intervaller. Mockar en box på morgonen, den andra vid lunch... En del klarar av att jobba, jag gör det inte, det är väldigt olika. Sen har barnen tagit/tar massor av energi då båda har diagnoser inom det autistiska spectrat, och en av dom även ADHD, det är speciellt och det är så det ser ut och jag skulle inte vilja ha dom på något annat sätt. Älskar dom OCH deras diagnoser.

Det gör ont att klä av sig, på sig, duscha. Ibland har jag piggare perioder och då gör jag lite för mycket och då kommer migränen, som om kroppen vet att då ligger jag i alla fall still.... Sömnproblem hör till.

Man blir rätt osocial. I början bokade jag in saker jag ville göra (huvudet vill mer än vad kroppen klarar) men det slutade nästan jämt med avbokningar. Nu är jag mer försiktig med sånt, har väl lärt mig vad jag orkar och inte. Jag kan göra mer en period men då kommer en period av mer ont och sängliggande, så jag försöker sprida ut det.

I början tog jag starka mediciner, och medicin för att hjälpa mig sova, men sånt blir man beroende av så för ungefär åtta år sedan slutade jag med det. Sanningen är att jag har ungefär lika ont utan medicin som jag hade med....

Ha en bra dag!

När jag gör något, vill jag göra det ordentligt. Jag är noggran och lite manisk (om det inte är något tråkigt förstås). Jag tog mitt jobb på stort allvar, jobbade mycket övertid och ofta hade jag flera jobb, ett heltids och ett deltids. Gissar att det var därför jag brände ut mig och hur jag fick min kroniska utmattning, har förstått att det är ganska vanligt bland ADHD-folk. Likadan är jag om jag ska pyssla, som den gången jag skulle göra hemgjort vin. Jag beställde hem snygga flaskor, en liten maskin som satte korkarna i flaskorna, etiketter, och sen gjorde jag flera satser på rad. Kunde stå och titta på min fina vinsamling och känna mig stolt, men jag drack nog inte mer än ett par flaskor då det i ärlighetens namn inte var så gott. Det mesta dracks upp av våran granne faktiskt.

Eller som den gången när jag lärde mig tenntrådsbroderi....jag gjorde armband efter armband, börsar och väskor i oändlighet....tills det inte var kul längre. Likör har jag gjort också, ca 30 liter med 8 olika smaker....det var tjugo år sedan och jag har fortfarande kvar några flaskor. Eller när jag gjorde chokladpraliner och fyllde hela kylskåpet med praliner med olika smaker och fick kasta flera kilo choklad. Lärde mig att sticka och stickade säkert 10 tröjor med olika mönster....de ligger fortfarande oanvända i garderoben....stickade ett gäng hundtröjor också....dom andvänds i alla fall. Så när jag häromdagen talade om för min gubbe att jag tänkte göra mjöd så var hans reaktion.... Åh, nej! Var ska du göra av alla flaskorna då? Haha, han känner mig.... får väl ha värsta festen eller nått om dom inte går åt.

Jag gillar när min kropp följer planeringen för hästarna. Nu har jag ingen sadel, perfekt läge att bli lite sjuk. Sjuk blir man ju ändå liksom, men när det passar in i planeringen är det ju guld. Jag visste först inte om det var feber eller om det var klimakteriesvettningar haha, det känns ungefär likadant, men oj vad trött jag är. Igår sov jag i princip hela dagen, förutom när jag var tvungen att gå ut och mata hästarna, bära vatten och mocka. Jag drömde ganska roliga drömmar också, det är ju inte alltid man kommer ihåg dom men det gjorde jag nu.

Den första: Drömde att en familj (inte min) satt runt ett köksbord. Framför sig, där tallriken borde vara, stod ett stort fotografi av vederbörande, en fin leende bild. Alla personer runt bordet hade en bild framför sig. Så fotografierna stod och log åt varandra, medan personerna satt bakom bilderna och pillade på sina telefoner.

Den andra: Två stora björnar var i hästhagen, massor med folk kom för att titta på dom (som på zoo) medan jag stängde in mig i stallet.

Den tredje: Min gubbe hade tagit bort alla bänkskivor i ek och bytt ut dom mot någon böjlig plast. Jag var jättearg!

Sen pratade jag med en kompis som jag skulle ha träffat om jag hade mått bra, hon trodde att jag hade fluffat ner mig i något mjukt täcke och låg och mös..... Nä, verkligheten var en annan.... jag hade lagt mig i gubbens säng. Han tog upp 50% av sängen. De fyra hundarna tog upp 25% och så var det 25% över till mig. Jag fick den nedre halvan eftersom Doris tog den övre halvan, så jag hade benen utanför sängen och en del av kroppen låg på gubbens gitarrfodral. Iris låg på mitt huvud som vanligt och Bebis och Humlan låg packade till vänster om mig, under gubbens ben. Inte särskilt fluffigt.

Så fort jag mår bättre ska jag åka och titta på två sadlar som jag kan låna.... nu är jag lite lur på om jag ska beställa en sadel på avbetalning....

Längtar efter det här....

...sedan i Onsdags. Petter  har tackat nej till det, så först fick han vila tre dagar och igår så tog vi en avsutten promenad, det var väldigt trevligt. Petter var avslappnad och vi tränade på det bönan och jag tränar på, fast bara lite eftersom jag inte tränat så med Petter särskilt mycket. Det räckte med halt och travuppgångar. Tycker att han var duktig. Vi gick förbi en parkerad bil som hade radion på, det var värsta skräckfilmen för Petter. En icke hästmänniska förstår inte, men dom mest vardagliga saker kan vara superhemska för en häst, i det här fallet var det radion.

Hur gör han då när han tackar nej till träning? I början när jag förmodligen var lite trögfattad ställde han sig i hörnet av boxen med rumpan mot mig, inte så svårt att fatta vad det betyder. Nu stannar han i dörröppningen (boxen) och ser ut på ett visst sätt. Han är inte sjuk eller oren, så jag gissar att det är sadeln som spökar. Tänker inte rida i den förrän den är omstoppad. Jag har pratat med hon som ska stoppa om, men hon visste inte riktigt när hon hade vägarna förbi våra trakter...det kan alltså dröja. Inte heller har jag råd att köpa den där sadeln jag ska köpa såhär innan jul....Kan tänka mig att familjen blir jätteglad om jag säger att vi ska ställa in julen för att Petter behöver en ny sadel.... Fast det är ju det jag skulle vilja göra. Får se om jag hittar en att låna så länge, annars blir det väl mysiga skogspromenader för  hela slanten.... För er som inte vet vad en sadel kostar så är det allt från 10 000 till 50 000, och det brukar ju vara så att man får det man betalar för. En OK sadel kan man få men då kanske den är superhal och gör att man glider omkring i den, eller så är den inte särkilt skön att sitta i eller så.... Jag vill sitta skönt den stunden jag rider, och jag vill att den ska sitta skönt på Petter. Usch för sadlar! Läser några bloggar om andra som har Welsh Cob, och dom verkar ha samma problem med sadel, man byter och byter utan att hitta något som ligger riktigt bra.

  Han är bra stilig min kille!