Här kommer protokollet från samtalet med Petter och Mrs Doolittle.

Fråga: Hur mår du?

Svar: (Känner sig mer liksidig och stark och tycker att ni har ett bättre samarbete idag. fHan upplever att han blivit bättre på att lyssna på dig och tar in mycket av vad du känner inom dig - det känns som om  han vuxit till sig mentalt, trots att han inte var ung när jag talade med honom sist! Att  han har vuxit in i rollen som ridhäst i människans tjänst! Det känns positivt!

Han bär på en oro för matte, som om han är rädd för att du inte ska orka med honom...Han verkar se på dig som lite klen eller orkeslös, kanske är den känslan inte som tydligast just nu, men känslan och oro finns där. Jag kan inte säga var den uppfattningen kommer ifrån, om det är hur han uppfattar dig, eller om det är du själv som upplever dig klen, och som han tagit till sig.

Själv känner han sig stor och stark och vill kunna göra rätt för att hjälpa sin matte att klara av att ta hand om honom. Berätta för honom hur du mår så han slipper leva i ovisshet!

Han har en obalans högt upp i nacken på höger sida, samt högt upp i höger bog. Har en tendens att återkommande bli överspänd i höger bog. Har ett område i ryggen, under sadeln, lite längre bakåt på vänster sida som har lätt för att bli spänt. Det blir lätt ett större tryck av sadeln här då den liksom tippar lite bakåt mot den punkten samtidigt som den inte ligger an ordentligt diagonalt framåt på vänster sida strax bakom manken. Jag kan inte säga om den är hästen, sadeln eller ryttaren som är i obalans, men sadeln fördelar inte ryttarens tyngd optimalt idag. Se vad som behöver justeras.

Fråga: Varför stannar du och inte vill gå när du ska ridas i inhägnad eller paddock?

Svar: (Det här känns som ett äldre beteende som han har kvar fast grundorsaken är borta/mindre, han har haft problem i länden som ofta störde hans mera koncentrerade arbete i paddocken. Men nu kan jag inte känns att det är några stora svårigheter i länden idag. Men han har samtidigt en oro för att det ska vara jobbigt/ont där. Petter är, trots att man kan tycka att han ser ut att vara en stor stark häst, känslig för smärta och fysiskt obehag. Var därför noga med att förbereda honom på exempelvis veterinärbesök och även se till att han får smärtlindring även vid liten smärta, just för att undvika att spara stark stress och oro när han är så tydligt smärtkänslig.

Fråga: Vad  kan matte göra för att hjälpa dig att sluta?

Svar: (Se till att han inte har någon låsning/spänning i lnden och använd sedan övningar som mjukgör och tillåter honom att jobba med rörelser där han känner sitt kors/länd så att han kan uppleva att det inte gör ont/är obehagligt. Han måste uppmuntras att våga röra sig och känna att det idag inte gör ont. Jag visar honom att du kommer att lyssna på honom om han verkligen har ont och inte pressa honom då. Att han kopplar detta med att det är jobbigt i länden till just paddocken är att det är där som du oftast tränar honom mer intensivt och där han får arbeta mer koncentrerat.

Fråga: Hur vill du träna?

Svar: Jag älskar när vi varierar och när jag får ta i ordentligt ibland. Då blir jag glad och känner större arbetslust och entusiasm. Jag vet att matte tycker att det långsamma och noggranna arbetet är viktigt, men vi kan väl varva jobbet? Jag tycker om att lära nytt, fast inte i början - då är det bara jobbigt och svårbegripligt. Men när jag börjar fatta, då blir det kul och jag kan focusera bättre. Jag ogillar att inte fatta, och när jag känner att jag inte förstår då låser jag mig ännu mer och spänner mig, allt blir dubbelt så svårt....

(Fundera på hur du kan bryta ner de nya momenten till små delar så att Petter snabbare får ett hum om vad det är du vill att han ska göra, så att fasen i att inte förstå blir så kort som möjligt.)

Så nästa vecka kommer equiterapeuten igen, han har ju varit här varannan månad det senaste året, jag vill ju försäkra mig om att han inte har något som ligger kvar i länden, och sadeln ska in på omstoppning i slutet av augusti.