Premiärturen på Artur är nu avklarad. Men jag var seg och trött hela dagen och tillbringade mycket tid i sängen, har gjort för mycket igen. Måste få till något slags schema där jag inte tar alla hästar samma dag, det blir för mycket. Jag är expert på att tvinga mig att göra saker jag egentligen inte orkar, eller att göra för mycket, det var väl det som fick mig att bli utbränd...man kan vara för plikttrogen och det kombinerat med ADHD kan göra att man går över gränsen. Fast om jag inte hade hästar skulle jag nog förmodligen inte ens gå ur sängen, inga måsten liksom. Och när man väl är ute och sitter till häst är det så underbart (oftast) att det inte går upp mot något.

Ja, ja, tog honom inte förrän på eftermiddagen då jag fick för mig att sopbilen skulle komma igår, men det är ju idag. Man blir så dagvill när ungarna är ledig från skolan... Sadlade och tränsade och tog med honom ut. Vi gick bortåt ungefär två kilometer, han coolade ner sig efter halva den sträckan, och kunde då gå avslappnat. Jag har gruvat mig en hel del inför den här dagen, inte för att han någonsin har hittat på något, utan för att han är en väldigt pigg fyraåring, och jag en tant på femtio.... Innan jag hoppade upp kom grusbilen, vi har bara mött personbilar tidigare och det är en rätt trång grusväg, men det gick hur bra som helst. Sen klev jag upp, och det gick hur bra som helst. Skrittade iväg på lång tygel (duktigt) och så kom det en bil, tror det är första gången vi mötte en bil uppsuttet sedan vi mötte postbilen som han inte vågade gå förbi... men inga problem. Sen blev han rädd för en sten (!) och började backa. Jag klev av och ledde honom förbi den, och klev upp igen. Fortsatte skritta på lång tygel och det kändes avspänt och skönt. Sen från ingenstans började han sparka bakut och hoppa jämfota, svansen vispade hysteriskt. Fattade ingenting, för så har han aldrig gjort, men något var han missnöjd med, försökte komma på vad det var..... en broms på korset...slog ihjäl den....då började han bita sig i bringan och vifta med huvudet. Stackars Artur, jag har inte sett en broms på flera dagar men nu verkade det vara flera stycken och Artur tyckte ridturen var avklarad. Jag hade inget att invända, klev av och viftade bort bromsarna. Det blev en kort första tur men det hände mycket på den korta stunden. Artur skötte sig kalas och jag hoppas verkligen att det inte var något annat än bromsen som störde honom, men det lär jag få veta vid nästa ridtur. Idag har jag lite huvudvärk som eventuellt blir migrän så får se hur jag gör idag.